Tillbaka i stan och Ingenmansland!

Ja då var vi tillbaka i civilasionen för ett tag. Jag ska jobba lördag och söndag och vi ska även hinna med 3-års kalas och att fira barnens farmor som också fyllt år. En riktig kalashelg alltså. Imorgon ska Henrik gå med tjejerna till Leia som fyllt 3 år. Det skulle bli en lagom skara barn och de har båda varit där flera gånger och lekt. De känner till föräldrarna och jag upplever Svea trygg där. Det kommer säkert att bli lyckat.

Något som var mindre lyckat var hembesöket idag. Carin från BUP var hos oss för att träffa Svea och se hur utvecklingen av språket går, göra lite tester och se hur hon tillmötesgår henne i lite olika lekar. Det gick inte alls kan jag säga. Svea var inte det minsta intresserad av att visa vad hon kan eller göra det hon blev ombedd till. Och även de enklaste momenten ex vilket djur säger mu? svarade hon svävande på. Carin försökte fånga hennes nyfikenhet och lirka för att hon skulle prata och berätta lite om de bilder hon hade med sig. Enkla bilder med motiv som ex en pojke som satt och ritade, en bild av en TV med en tomte i. Sånt som jag vet att hon kan, jag höll på att explodera av frustration. Och Svea var långt borta, i ingenmansland och hade inga planer att åka därifrån just då. Hon stirrade drömmande rakt ut i tomma intet och jag kunde inte fånga upp henne.Vi pusslade lite och jag tänkte att vi skulle visa lite bilder från min telefon bla på Kicka och att vi kunde prata om dem. Men icke, hon var avig som aldrig förr och rent av trotsig. Hon ville ingenting så vi backade och satte oss vid bordet för att prata lite. Tillslut kom hon och lade sitt pussel och var lite mer intresserad och närvarande. Vi pratade lite om vad hon tyckte om och inte tyckte om.
Så otroligt frustrerande och jag fick stålsätta mig för att det inte skulle märkas. Frågan är om inte Svea kände av det i alla fall. Då hennes förmåga för kommunikation är begränsad så tänker jag att hon då läser kroppsspråket desto tydligare.
Hon berättade sen för pappa att hon inte tyckte det var roligt när Carin var här. Och det märktes verkligen. Vi pratade lite om mötet och frågade oss om det kan vara som så att språket hon använder till oss, som vi i familjen ser går frammåt, är svårt för henne att förmedla till personer som hon inte känner.
Japp, då har vi lite mer att fundera och grubbla på... Godnatt på er!