5 År!

Ja idag har hon funnits i våra liv i 5 år, Svea. Tänk vad tiden går fort. Vi bodde i en liten 3:a i stan och det passade rätt bra då. Jag tänker alltid på den tiden som enkel och bekymmersfri, med bara ett barn. Man gick på babyrytmik, hängde med mammagruppen och fikade på stan. Det var en härlig tid och så annorlunda mot när lillasyster kom.
Sommar i stugan och inskolning på förskolan när hon var 15 månader. Hon älskade det och det var aldrig bekymmer att lämna henne. Vi har ett fotoalbum med hennes första år och det är så roligt att titta i det, hon har liksom ändrat sig i utseendet flera ggr. Och hon hade en tid när hon älskade att spöka sig och göra grimaser så man kiknade av skratt, det gillade hon.
Hennes första födelsedag firade vi i lägenheten med de närmsta i familjen, den andra hade vi kalas i sommarstugan och jag minns att hon var hängig då och fick öroninflammation. På hösten 2011 fick vi reda på att ett nytt knyte låg i magen och tyvärr så minns jag det beskedet mest med oro. Vi hade inte alls planerat det just då. Ett syskon ville vi absolut ha men kanske inte just då. En liten lägenhet och så mycket annat som skulle hinnas med. Och en liten Svea som då bara var ett och ett halvt år.
Hennes tredje och fjärde födelsedag firades i huset som vi bor i idag. Vi hade ett barnkalas med våra vänners barn när hon fyllde 3, jag vill minnas att hon inte var så intresserad då men de var ju inte heller så gamla. På lördag kommer våra familjer och firar henne och vi är ganska många trots att det är de närmsta. Något barnkalas planerar vi inte. Hon frågar inte heller och jag tänker som så att hon kan tycka det är jobbigt om det blir rörigt här hemma hos henne, där hennes trygghet finns och hon har sin "fristad". Jag tänker på de kalas vi varit på och där hon fått gå undan för att pausa och samla ihop sig. Det kanske blir svårt för henne att göra det här hemma.
Kanske är jag helt fel ute men det är så det känns. Jag frågade henne vid ett tillfälle vilka hon ville bjuda på sitt kalas och hon svarade Hilma och Alma då. Och de kommer tillsammans med resten av kusinerna på lördag. Vi är en del barn i familjen nu så det blir säkert bus och stoj ändå. Det får bli  två flugor i en smäll helt enkelt.
Imorse blev det paket och ballong och skönsång av lillasyster. Hon fick en ny häst till sin lilla samling, den här gången en cowboyhäst och den fick följa med till förskolan för att visas upp för de andra barnen. Vi har sen firat lugnt med bara vi, ätit chokladtårta med jordgubbar och grädde,öppnat mer paket, hängt ballonger i kökslampan och sjungit Ja må hon leva flera ggr med lillasyster i spetsen. Jag minns att hennes förra födelsedag var första gången som hon öppnade sina paket utan hjälp och att hon visade intresse för det. Då var jag så himla glad. För innan när hon visat sånt ointresse och kanske rentav inte begripit sig på det där med paket så kändes det så sorgligt inombords. Kanske dumt att känna så men det var precis så jag kände.

Vi har haft en mysig dag idag och jag hoppas även hon är nöjd, men det tror jag. Nu får det bli mer kalasande på lördag. Och tills dess ska jag försöka återhämta mig lite då jag fortfarande känner mig sliten och lite vilsen.