Tid för insikt och återhämtning!

Vi tillbringar några dagar i sommarstugan och åh så lugnt och skönt det varit. Idag har regnet öst ner sen lunch men det spelar ingen roll. Vi bara är och hela familjen mår gott. Pappan har fortsatt lite på verandan som byggs, barnen har terroriserat grannarna som bjöd  in oss allihop på 11- kaffe med gediget hembakat fikafat. Svea känner sig hemma där och de är fina människor som är jättebra med barnen. Vi har plockat ris och eldat och sett en orm. Letat sniglar och kännt på det kalla vattnet. Vi trivs av att bara vara, låta vardagen försvinna för en stund och för mitt slitna och sargade inre gör det underverk.

Vi spenderade även  en eftermiddag i stallet med Jonna och Kicka och de mötena skulle göra vem som helst glad. De myser för fullt med varann och vi tog ett steg framåt då hon travade en bit själv. 

Jag var hos Maria igår och det lättade också på det jag burit med mig ett tag. Vi fokuserade mest på mig eftersom det faktiskt är där mina bekymmer grundar sig i. Jag har svårt att skilja på mina behov och på Sveas behov. Jag tillåter mig inte släppa på kontrollen som kanske inte alltid behövs.

Och efter att vi pratat och hon lyssnat på mig så vill hon att jag kommer tillbaka, vi har mer saker att reda ut. Hon är så himla bra och bollar mina tankar och frågeställningar på ett klokt sätt. Det känns tryggt och jag litar på henne.

Det känns som jag bestämt mig för förändring. En tanke som såddes och som bestämde sig för att gro sig lite starkare. En ny väg jag kommer följa men som tiden, känslan och förnuftet får hjälpa till att visa rätt. Var sak har sin tid..