Argbiggan!

Sur, trött och grinig. Det är precis så jag känt mig en tid. Inte roligt att gå till jobbet, inte roligt att greja hemma. Allt jag gör nu tvingar jag mig till med hela havet stormar inombords. Så trist... Inte blev det bättre av en rejält stukad vrist igår. Det var väl det enda jag kände för, att ta mig en tur i skogen för att göra av med lite negativitet inombords. Jag pressade mig i ett ganska högt tempo och det är ganska backigt där jag sprang. Släppte på i en nedförsbacke och trampade snett i en fåra som regnet gjort. Smärtan sköt igenom hela kroppen och jag kunde till att börja med inte ens stödja på den. Tårarna rann av ilska och smärta när jag linkade mig hem igenom skogen. Idag är vristen som en boll och värker och ömmar. Behöver jag nämna att den här argbiggan stannar kvar ett tag till! Hoppas jag är mycket gladare och tillfreds nästa gång vi hörs...