Jag går en härlig tid till mötes och så mycket att se fram emot. Imorse klockan sju gick jag på min semester. 4 veckors ledigt, 2 veckors jobb sen ledigt i 3 veckor till. Känns nästan overkligt med så mycket ledigt sommartid och det ska bli underbart.. Flickorna ska vara hemma i 8 veckor, något som jag till en början kände mig lite kluven inför. Det är väldigt lång tid och jag kunde inte låta bli att oroa mig lite för hur det här långa avbrottet skulle spegla sig till hösten, och det gäller båda lilla och stora. Men jag har bestämt mig för att se det som en välbehövlig återhämtning för alla, vi ska ha det lugnt och skönt, låta dagarna bestämma själva hur de vill att vi ska följa dem. Jag ber om fint väder så vi kan vara i stugan och låta alla våra vänner och familjer komma så mycket de vill, bada, åka båt, äta gott och låta solen värma oss ända in i hjärtat. Tid för återhämtning, tid för utveckling och tid för att rå om de man älskar.
Och den här veckan har jag öppnat en port som är okänd, som öppnar för förändring och som jag håller på att göra mig redo för. Som jag bestämt mig för att följa om det är möjligt. Jag har grubblat, vänt och vridit mig och nu bestämt att våga mig vidare. Jag får återkomma mer då det är alldeles för tidigt att berätta något mer, men jag har ändå bestämt mig.
Henrik jobbar några dagar till och vi blir kvar i stan en stund till. Nästa helg har vi ordnat barnvakt och ska fira in långledigheten med att äta gott och känna på stadens puls. Riktig lyx för oss småbarnsföräldrar.
Vi får lite förändringar till hösten på förskolan som jag inte riktigt bestämt mig för hur jag ska bemöta, min första känsla är väl oro som vanligt. En förändring som kan ta värdefulla resurser från Svea. Jag orkade såklart inte hålla mig för hennes pedagog och ventilerade mina tankar. Hon var med på banan och hade detta med i beräkningen och vi bestämde att ge det några veckor och se hur det fungerar. Blir det inget bra för henne så får vi helt enkelt ta fram sköldarna igen för strid till det vi har rätt till. Men jag ska faktiskt försöka stoppa undan allt det där under sommaren. Det där får vi stångas om i höst om det ens behövs. Nu är nu, jag känner att en tyngd är borta och jag tänker låta sommaren läka mig och återhämta mig. Njuta av ledigt, inga måsten och att ge flickorna det bästa sommarlov jag kan..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar