Ut på tur.

Så står väskan packad och klar. Imorgon bär det av till Kungsörstorp med jobbet ett par dagar.  Ett APT kombinerat med lite nöjsamheter. När det gäller resor med jobbet så har min arbetsgivare alltid skämt bort oss och inte sparat på krutet. Vi bor nästan alltid fint och med god och lite finare mat och det uppskattas ju såklart. Föreläsningarna är för det mesta bra och de känns aktuella och relevanta. Så jag ser fram emot ett par dagar hemifrån.
Fick precis ett mail från Sveas förskolepedagog med en bild från idag. Imorse åkte de nämligen buss in till stadsbiblioteket för att gå på förskolebio. Hon har aldrig varit på bio så vi visste inte riktigt hur det skulle gå, men vi pratade en del om det igår kväll och under morgonen och det gick ju strålande. Hon gillar ju att åka buss så bara det var det stora förväntningar på. Det gick ju bra som helst och hon hade suttit helt stilla hela filmen (ca 40min), inte dåligt. Så kom bilden och några rader om vad bra det gått och att de skulle göra det igen. Vi är så glada att flickorna är på den förskola de är, för de är helt fantastiska. Agnes stortrivs på förskolan och hennes personal är så himla goa och förstående. Det var deras förslag att om jag ville göra något själv med storasyster så var det bara att lämna Agnes på förskolan den dagen, det är ju så uppskattat. Och Sveas avdelning som gör så mycket roligt med barnen, dels är de ute väldigt mycket, och två ggr i veckan har de lämna-gården-dag då de går till skogen eller nån annan lekplats. De gör ofta utflykter tex som idag, till museet el Mariebergsskogen och jag tycker det är så nyttigt för barnen att lära sig klara av det.
Och trots att vi möttes av motgångar under hösten då Sveas pedagog som hade mest hand om henne blev sjuk och kommer vara borta en lång tid har vi nu fått en ny till avdelningen som är snudd på lika bra. Det trodde jag aldrig. Hon skickar bilder på Svea när de varit ute och lekt och skriver en del i kontaktboken vi har. Alla verkar uppriktigt angelägna att vi ska jobba på samma sätt med henne och det finns en extra resurs på avdelningen de dagar hon är där och det känns så tryggt.
3 nya möten inplanerade under februari så just nu rullar det på riktigt bra.
Och ofta när jag är i en sådan här "bra" period, när jag känner att jag har allt under kontroll och att allt funkar bra. Att Svea är på framfart och upplevs vara i harmoni så påminner jag mig hela tiden att komma ihåg detta då dagen kommer när det blir en dipp. Att komma ihåg allt bra när det för tillfället kanske är dåligt. Men hur lätt är egentligen det? Är det då jag ska läsa de bra inläggen i bloggen?
Ja kanske det!
                               Kram från mig..

På mopedtur med ett stopp för Pippi.