Ris och ros och lite mitt emellan!

Fredagkväll vilken härlig kväll!
Ja i alla fall när man får vara ledig. Dock är jag gräsänka i stort sett hela helgen. Han har precis åkt iväg för nattjobb och jag tuggar i mig det sista av chokladen. Jag ska vara ledig och han ska jobba, så brukar våra helger se ut. Eller så jobbar jag och han är ledig.
Jag har jobbat skift i 16 år och har egentligen alltid trivts med det. Idag jobbar jag nästan inga nätter och det kom tillsammans med när jag blev mamma. Jag orkar liksom inte vara uppe på natten längre och sover inte tillräckligt efter nattjobb heller för den delen. Det resulterar i att jag går i en bubbla liknande bakfylla.  Det som börjat störa mig är att vi nästan aldrig kan umgås med andra människor på helgerna, eller ja vi kan ju det fast alltid är vi ensamma med barnen.
Jag har hört många gånger(och säkert klagat själv också) att vi måste  ha det så jobbigt, att vi går om varandra och aldrig ses. Men det gör vi ju, under veckorna!
Vi lagar god mat, äter godis, dricker vin, ser på film och nattugglar på veckorna. Vi har en hel del tid tillsammans, jag jobbar 70% och sällan mer än 3 dagar i veckan. Flickorna har sina fasta tider på 3 dagar i v på förskolan så jag tycker egentligen inte att det är det som är jobbigt. Utan det är det sociala med resten av världen. Så emellanåt längtar jag efter en hederlig dagtid måndag-fredag.
Men så ska det grubblas över nya yrken, plugga, vad vill jag bli när jag blir stor?
Och det jobbigaste av allt, att lämna det jag har för vad? Jag har väldigt fina och bra kollegor just nu, vi är nästan som en liten familj och vi ses en del även utanför jobbet. Jag skulle sakna dem oerhört tror jag. Jag har dessutom inte orken eller fokus på att söka nya jobb just nu, så jag får helt enkelt gnälla vidare och ha helgen på en onsd eller torsdag.
Min helg ligger lite oplanerad och det är lite skönt faktiskt, det enda som är spikat är biobesök på söndag med barnen. Det ska bli kul och det är premiären för lillasyster. Vi ska gå med en tjej jag lärt känna genom förskolan, hennes flicka går på Agnes avdelning och det är lustigt hur det kan bli. Vi har växt upp i samma ort och nu bor vi nästan grannar. Jag minns väl första gången vi gick på varandra med barnvagnarna här i området och bara hälsade. Sen fattade flickorna tycke för varandra när de hamnade på samma avd och vi började hänga lite efter förskolan. Det har nu utvecklats i en fin vänskap och vi har hittat på en del ihop. Tjejerna (alla 3) har så roligt tillsammans och jag hoppas de följs åt fram i livet.
Nu är det dags att avrunda detta dravel, god natt!