Så har ytterligare en helg passerat! Och den har innehållit trevligt umgänge för både stora och små. På lördagen åkte vi till goda vänner på god mat och smaskig banoffiepaj till efterrätt. Barnen lekte för fullt och det bjöds både på fågeldansen och prinsessklänningar. Svea hade så kul och att se henne ryckas med i musiken och göra som de andra är så himla roligt. Hon dansade och sjöng med till musiken från Frost. Det var stor skillnad om man jämför med helgen innan då vi var på 5-års kalas hos Maja som går på samma förskola. Då var hon inte alls delaktig i de andra tjejernas lek och höll mest till för sig själv och lekte med en leksakshäst hon fattade tycke för. Jag såg så tydligt den eftermiddagen att hon är annorlunda än de jämnåriga tjejerna och jag kunde inte låta bli att känna mig sorgsen en stund. Vi gick hem och hon var nöjd efter att ha fått en godispåse i fiskdammen, vi berättade lite för pappa och Agnes vad vi gjort på kalaset. Och så tänker jag som så att varför ska jag känna mig sorgsen när inte hon gör det! Hon var inte helt trygg där och då blir leken och samspelet ointressant. Lite för mycket barn och inte de hon helst leker med på förskolan.
Men så blommar hon ut totalt vid tillfällen som nu, de jagar varandra dansar tillsammans och skrattar så det bubblar ända ner i magen, även på mig.
Och så älskade lillasyster som så många ggr visar och leder storasyster på rätt väg. De börjar bli väldigt samspelta och Agnes knappar in med stormsteg i utvecklingen. Jag hoppas och tror att de ska bli de bästa vänner och jag ska göra allt jag kan för att påverka det i rätt riktning.
Söndagen bjöd också på kärt återseende då vi bestämt träff med Tove. Det är en tjej som gick på Sveas förskola och som var den första som Svea började leka med och ty sig till, de utvecklade en så fin vänskap och Svea berättade för oss att Tove var hennes bästa vän. Hon är 2 år äldre och började i förskoleklass i höstas. Jag var väldigt oroad för hur Svea skulle ta det att inte Tove var kvar men det gick så bra och Klara och Filip har nu tagit hennes plats.
I alla fall fick vi en mysig eftermiddag hemma hos Tove där de byggde kojor och lekte med Barbie en stund. Jag kan ju se hur hon glider iväg och hamnar i sin värld emellanåt men Tove är ganska bra på att "locka" henne tillbaka. Hon är så lugn och mjuk och det passar Svea utmärkt.
Dock blev det lite ledsamt när vi skulle gå hem. En annan flicka dök upp och ville vara med och leka och det var inte Svea riktigt med på. Hon ville ha Tove för sig själv och blev så ängslig och ledsen, stora krokodiltårar rann ned på kinderna och jag tyckte så synd om henne. Och så har hon ju svårt att förklara sig och uttrycka sig, speciellt när hon blir upprörd. Men de kramades hej då och vi skulle ses snart igen. Det gick över ganska fort och när vi kom hem var farmor och farfar här och farmor är verkligen en av Sveas favoriter.
Det är inte alltid lätt att vara liten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar