Pulka, panik och biobesök

Då var ännu en helg till ända som varit riktigt bra. Igår var det inget planerat förutom en tur till affären för att handla lördagsgodis. Men så kom ett sms som erbjöd pulkaåk och korvgrillning på kilenegården på Hammarö så sagt och gjort packades en väska och vi drog iväg. Solen sken och vi hade en härlig förmiddag. Det är väldigt fint där sommar som vinter och det finns mycket roligt att göra. Vi gick till ett vindskydd en bit in i skogen för att grilla och vi var långt ifrån ensamma där. Som jag anat så blev det akut toabesök med lillasyster och eftersom vi hade en bit att gå var det ingen tid att förlora. Jag småsprang tillbaka med båda på en snowracer och väl framme vägrade den stora följa med in, samtidigt som den andra stod bredvid med myror i brallan. Jag förmanade noga och tydligt att hon var tvungen att stanna utanför och inte gå någonstans. Vi diskuterade just detta på förra mötet att vi skulle "släppa" henne lite och stärka henne självständigt.Väl inne av med alla kläder och in på toan, blev klar och klär på igen när hon tittar med stora bruna ögon och säger: mamma jag måste bajsa!
Svett som rinner och stressen är ett faktum! Av igen och in, stackare som blir påskyndad på toaletten.
Så kom vi äntligen ut och VAR är storasyster! Inte där jag lämnade henne och jag förbannade mig själv och alla råd om självständighet. Nu är det paniken som slår till och jag lovar att jag inte missade en enda fläck på hela kilenegården. Tankar om vad som skulle hända och om hon skulle kunna förklara för någon främmande person vad som hänt, jag var inte alls säker på det. Så slog det mig plötsligt att springa tillbaka in till toaletterna. Man gick in i en slags hall med reception och så var det ju fler dörrar in till toaletterna. Och jag hör när jag småspringer längst ner att någon frågar: och vad heter du då? Och när jag kom fram satt hon där på golvet i ett hörn. Älskade Svea som gått efter mig och inte hittat mig. Hon klamrade sig fast och vi gick ut.
Känslorna blandades av glädje då hon begripit att gå efter mig tillsammans med oro och skam att jag utsatt henne för detta. Att hon inte hittat oss trots att hon gick in i samma dörr och att inte känna igen någon!
Hon verkade inte orolig av händelsen så vi fortsatte att leka där en stund till. Det är sannerligen inte lätt att vara ensam med 2 ungar, speciellt inte vid sådana här tillfällen.

Idag tog vi bussen in till stan som är ett äventyr i sig, strosade på stan, tittade på statyer och lyftkranar. Tänk vad små barn ser allt och vad spännande det kan vara med de minsta små grejer.
Vi åt hamburgare för ett sen göra premiären på knattebio. Det var Alfons Åberg och den var ca 40 minuter lång och ganska exakt så lång som  lillasyster orkade sitta still. Jag hade nöjda men trötta tjejer på bussen hem och eftermiddagen blev lugn.
Så vi har haft en rolig helg och jag känner mig lite som en stålmorsa (trots toalettincidenten, den får jag ta lärdom av) som varit på språng med båda barnen i 2 dagar. Men jag gillar att utsätta mig också och tror starkt att det är nyttigt för både barn och föräldrar att kunna anpassa sig på detta sättet i olika miljöer.
Imorgon är det måndag, jobb och jag som börjar mitt nya liv för jag vet inte vilken gång i ordningen. Men jag vet att det är för mycket skräp och för lite motion så där tänkte jag börja i alla fall.

                                               Vi hörs snart!

Kilenegården