Kontrollerat bullbak!

Idag blev en sån där dag när man inte gör något men samtidigt massor. Tvättmaskinen har gått på högvarv, rent i allas sängar, betalat räkningar och lagt in dagisschemat för 10 nya veckor. Vi åkte och handlade lite för ett bullbak och lite nya pussel slank med. Det pusslas en hel del nu och det är roligt. Och bra. Det tränar koncentrationen och att lära sig att slutföra det man påbörjat. De sitter och vrider och vänder och provar, det nästan känns i luften hur mycket de tänker.
Och idag fick jag också träna på tålamod, att bita ihop och se åt ett annat håll. Nu ska det handla om vad jag egentligen tycker om att ha med barnen i köket. Man läser och hör överallt vad roligt och mysigt det är att hjälpas åt i köket. ALLA ska vara med, hela familjen helst!
Så idag skulle vi baka bullar. Såklart ska de få vara med och jag försöker rättvist låta båda hjälpa till med att smula jäst, hälla över mjölk och sen i med mjöl. Det spills, smakas, petas och ska kännas. 1 dl mjöl blir en halv, nästa ännu mindre. Det kliar i hela kroppen på mig när jag tappar räkningen på de helt felaktiga dl, näst intill panik! Men så blir det en deg som ska få jäsa.
Här har ni mina svårigheter, att ha hjälp i köket och kunna släppa på mitt maniska kontrollbehov. Nu vill jag även poängtera att detta kontrollbehov är värst inom kökets ramar, mest i samband med bakning. Jag har dock skärpt mig avsevärt när mannen är i köket, han får göra köttfärssåsen på sitt sätt för det duger lika bra. Men åh vad jag har lagt mig i, påpekat och hängt över axeln på honom genom åren. Så jag har kämpat hårt idag mina vänner:). Men goda bullar blev det, några med lite pärlsocker och några helt täckta.
Det är väl på sin plats att erkänna att under själva kavlandet och delandet hade de tröttnat och lät mig få pyssla om min deg ifred. Så nu är frysen fylld!

Vill tipsa om en grym dokumentär vi såg för ett tag sen. "Laleh- Jag är inte beredd att dö än" och finns på SVT play. Se den om ni inte gjort det! Vilken människa, så liten men ändå med så otroligt stark. Hon känns väldigt speciell och jag tänker att hon måste vara ett musikaliskt geni. Mycket sevärd i alla fall.

Imorgon har jag bestämt träff med en kär kollega för morgonsim och frukost på stan, det kan man väl kalla för vardagslyx..

Kanske gjorde vi även årets sista och möjligen fulaste snögubbe idag!