Så under veckan kom det ett brev därifrån. Det stod om omorganisationen och att vi vid nästa kontakt/ möte inte skulle ha samma person som vi haft tidigare. Det stod också att den person vi nu får till oss kommer vi ha under fortsatt habilitering och att vi var välkomna om vi undrade över något eller hade andra frågor och funderingar..
Det låter ju helt okej, eller hur? Inget att gå i taket för i alla fall.
Men det var inte så det stod på Autism & Aspergerförbundets sida. Där lät det som man mer eller mindre aldrig mer skulle få hjälp och stöd.
Min poäng är ju då att man ska väl inte tro på allt man hör eller läser, man ska kanske ta det lite lugnt, höra sig för och framför allt inte dra den sämsta slutsatsen och oroa ihjäl sig innan man vet mer.
När det gäller mig så har jag liksom inte fattat det där sista, att låta saker och ting sjunka in. Jag tror inte riktigt jag vet hur man gör, men önskar verkligen många gånger jag kunde det.
Så kommer man till stadiet att få lite perspektiv. Informationen och eventuella grämandet lägger sig lite inbäddat i magen och knoppen. Och så tänker man eller till och med får det sagt från någon annan att det blir bra och tänk på att det finns de som har det värre. Och jag tänker det ibland och det kan hjälpa till att döva min egen mindre värda olycka. Men vad är det med det egentligen? Varför ska jag må bättre av att tänka på att någon annan har det mycket värre än mig?! Att nån annans elände ska stärka mitt egna sinne.
Man kanske tänker och känner efter för mycket nu förtiden.
Går det att ändra på eller är det kört för alltid? Vill man egentligen ändra sig?
Okej, nu blev det rätt djupt, jag stoppar där. Jag jobbade natten igår och har sovit ca 5 timmar efter det så kanske det är orsaken till mitt psykologhumör. Vad händer annars då? Jag är ledig några dagar och imorrn ska det storhandlas. På lördag kommer min kära syster och man på middag och det ska verkligen bli så mysigt. Vi har inte umgåtts bara vi 4 på evigheter om än någonsin. Ser fram emot att få sitta och prata bara vi. Har en rolig utmaning gällande menyn då de båda är vegetarianer. Återkommer om den.
Nu ska jag kolla på Svett och Etikett eftersom jag missade det. Kalle Zackari Wahlström som är programledaren kan vara en av planetens snyggaste män.
Är också ganska bra på att oroa mig "i onödan"... innan man ens vet om det egentligen finns något att oroa och gräma sig för. Dumt egentligen, men sååå lätt att hamna där... Och visst är det så att det kan få en att må lite bättre, eller klara av saker lite bättre - bara vetskapen om att det finns de som har det värre. Samtidigt som det är lätt att förminska sina egna bekymmer.. för det är ju egentligen ok att ha bekymmer oavsett hur andra har det ;) KRAM på dig!
SvaraRadera