Lite långt mellan inläggen ibland, men tiden går så galet fort emellanåt. Vad som hunnits med sen sist vi hördes är en hel del. Badhusbesök som var lyckat, själva duschmomentet gick jättebra så nu tror jag inte hon kommer vara ängslig alls nästa gång. Skönt! Det största problemet hade nog Agnes med sin blöta baddräkt som hon inte ville ha på sig. När vi åt mellanmål i cafeterian klädde hon helt sonika av sig naken! Hon begrep inte riktigt detta med att ha blöta kläder på sig, så rolig.. Vi åt hamburgare efteråt och det var två slitna barn på eftermiddagen. Vi hann med en cykeltur bort till kompisen Leia för att ge hennes lillebror Ludwig ett litet välkommen-till-världenpaket. Vi fikade ute och längtade ännu mer efter våren.
Kvällen spenderade jag på stan med goda vänner och vi hade en jättetrevlig kväll. Vi åt god mat, drack vin och pratade om allt mellan himmel och jord. Vi ses så sällan nu för tiden och jag kan känna hur man saknar tjejsnacket över lite vin på stan.
På lördagen var det riktigt kallt och blåsigt höstväder och stundande nattjobb för min del. Jag går då med en liten ångestkänsla i kroppen hela dagen och tycker det är otroligt jobbigt att åka hemifrån på kvällen. Sen så går det alltid bra när man väl är på plats. Men att jobba lite nätter passar mig ändå bäst just nu. Helgnätter kräver också ännu mer tålamod av oss och det kan vara väldigt mycket att göra. Men vi hade en helt ok natt och med bra kolleger runt sig klarar man det mesta, vi åt godis, fick finbesök av både ambulanspersonal och brandmän och det blev morgon även den här gången. Känner mig ändå lite som en urkramad disktrasa idag, hade tänkt tagit en springtur men kroppen kändes så sliten så det blev en kvällspromenad istället. Vi hann även med att gå på kalas under eftermiddagen hos Henriks bror med familj, de har en jämnårig flicka med Agnes så det lektes för fullt. Svea var däremot trött och inte riktigt på topp, hon var med de mindre tjejerna korta stunder men höll sig mest för sig själv. Det blev en del folk på plats och här kan vi ha lite svårt att läsa av henne. Upplever hon hela miljön jobbig med ljudnivån och människor hon inte känner? Och är det ok att låta henne vara på sin kant en stund eller behöver hon oss vid sin sida extra mycket då? Jag satt och pusslade med henne en del och det fanns en äldre flicka med som gärna ville vara med och hjälpa till, men Svea släppte inte riktigt in henne och valde att gå därifrån då. Hon kom även till mig flera ggr och kröp upp i knät och sade att hon var trött. Lilla skorpan vår, det är inte alltid lätt.
Undrar om hon själv känner och förstår att det är annorlunda för henne. Jag ser det i alla fall väldigt positivt att hon kommer och säger till att hon är trött.
Vi har precis sett sista delen av en serie som handlar om ungdomar med Aspergers. Hur deras vardag ser ut och vilka svårigheter deras diagnos för med sig. De är alla rätt olika men där ångest och oro över olika saker är en röd tråd. Sevärd och jag tycker den skapar förståelse och påvisar vikten av stöd och gemenskap för de här människorna. "Den som får finnas" heter den och sändes på SVT.
Snygga bönor på stan!
Himmelskt gott! Hjort med anklever .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar