söndag 22 mars 2015

Att gräma sig!

Att gräma sig kan vara nåt av det värsta som finns! I alla fall så är det en riktig energitjuv. Bara att höra ordet gräma gör mig olustig. Känner ni igen den där känslan att ha det där gnaget inombords, som inte riktigt går att trycka undan även om man vill? Den ligger där och lurar i själen och stör och gör sig påmind när man minst anar det. Störande och även om jag stoppade undan så mycket jag förmådde så känner jag det emellanåt, det där lurandet i kroppen...

Nåja det känns bättre än sist vi hördes, att få lite distans till det hela brukar hjälpa. Jag har fått mail från biljettskojarna. Allt är i sin ordning enl dem och så länge köpet är genomfört och jag har ett ordernummer så kommer biljetterna skickas ut. Fast när fick jag inget svar på, jag får helt enkelt vänta ett tag, det är länge kvar än men som sagt så är jag väldigt missnöjd med att jag valde just dessa att beställa ifrån. Jag ska aldrig mer köpa biljetter från nån annan än arrangörerna!
Och så ringde jag chefen direkt på fredag morgon, med gråten i halsen. Dock upplevde jag att hon inte alls var lika oroad som jag och att vi skulle prata närmare på måndag. Att jag gjort en avvikelse på mig själv är bra, att det visar att vi själva sett bristerna. Inte roligt på något sätt vill jag lova men nu är det gjort och jag förstod som att det här problemet visat sig tidigare.
Jag tog upp med henne att jag inte riktigt är trygg i mitt arbetssätt just nu, att jag inte har struktur och rutin på vissa moment. Och hon som är den mest kunniga person jag känner på jobbet, som kan allt, då menar jag avtal, arbetssätt, vårt system och det är inget dåligt datasystem vill jag belysa, som hon har stenkoll på och kan på sina 5 fingrar tyckte att vi ska titta på det och att hon gärna hjälper mig om jag vill.
Att känna sig otrygg och osäker på jobbet är nytt för mig och jag vet inte vart det kommer ifrån, har man haft för mycket annat runt i kring sig, eller klarar man inte pressen längre. Vi ska jobba mer, vara snabbare och där emellan utföra svåra och avgörande val på sekunden. Jag vet inte...

Men vi har haft en bra helg trots allt grämande! Lediga tillsammans, barnvakt och middag på stan. Vi var ute med vänner och åt och drack gott i fredags, så efterlängtat och välbehövligt. Vi tog bussen hem på nattkvisten och gick av en busshållsplats för tidigt. Fnissiga över vad långt vi fick gå i kylan och båda i klackskor. Han tyckte hans finskor var som att gå i klackskor. Vi sov till nio och åt lång frukost och kunde lusläsa lördagstidningen i lugn och ro utan avbrott. Det är en sällanhändelse nu för tiden. Sen åkte vi först till mina föräldrar för att hämta hem lillasyster som sovit där. Inga ledsamheter alls och det är så skönt att kunna lämna bort dem utan att det är jobbigt för någon. Tyckte mig ändå se  en liten lättnad i blicken på mor och far när vi åkte. Det är en rolig, glad men också väldigt intensiv liten tös vi har och de är inte purunga längre. Hon kräver sitt kan man lugnt säga.
Sen vidare för att hämta storasyster som sovit hos farmor och farfar. De hade redan hunnit med en utflykt och lunch på restaurang med chokladkaka till efterrätt. Det hade stått massa tallrikar uppställda med kakan och Svea hade undrat så vem i all världen som skulle äta alla dom. De hade hittat några små blåsippor de plockat med hem. Farmor och Svea har ett speciellt förhållande till varandra, det har jag sett länge och det gläder och lugnar mig. Hon vet precis vilken nivå hon ska lägga sig på och läser av hennes sinnesstämning och vad hon orkar med.
Och så tycker jag att det är bra att dela på dem, att de får vara var och en och få hela uppmärksamheten från farmor/mormor emellanåt.
Idag har vi en riktig slappardag, vi har tittat på Frost, jag har målat 20 små fingrar med rosa nagellack och nu byggs det en koja i vardagsrummet med pappan i spetsen. Det är kallt och snålblåst ute så vi får se vad eftermiddagen erbjuder.
Ha en bra söndag vänner..




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar