När andan faller på och solen än en gång gått upp!

Det går lite länge mellan inläggen emellanåt, men det måste finnas lust och något som känns värt att skriva om. Jag läser igenom äldre inlägg och ser ju att det är väldigt känslosamt emellanåt och det är ju då jag har det största behovet av att skriva såklart. Och sen jag började med detta påhitt har det känts riktigt bra, det är verkligen skönt att skriva av sig och det var ju det som var syftet med bloggen. När andan faller på helt enkelt. Har haft ledigt några dagar och det är ju aldrig fel. Jag har varit till frissan och igår var jag till en kollega på en ny omgång av Halv 8 hos mig, det bjöds på grillad oxfilé med potatisgratäng, skagentoast och en efterrätt som var riktigt mumsig. Grillad ananas med en créme gjord på grädde, vaniljsocker och vit choklad, jättegott! Jag övade mig återigen på att dricka whiskey då de i min grupp är riktiga whiskeyrävar och jag får erkänna att det börjar bli lite gott. Dock känns det i skallen idag och kunde verkligen skippat sista glaset. Så säger man jämt..
Det var en mysig kväll och det blev väldigt känslosamt emellanåt, vi pratade om jobbet och de gånger man behöver ta en paus, lämna sin plats och gå undan för att hämta andan. Jobbiga, hemska samtal kommer emellanåt och då behöver man bryta och om det inte riktigt uppmärksammas och ges tid till så kan det som igår, komma ifatt en slå ner som en blixt i kroppen. Det är ju bara kolleger emellan vi pratar om detta och faktiskt så är det ju endast de som verkligen förstår, som själva vet hur det är. Och så viktigt det är att få gå ifrån gråta lite och sen på det igen, för så funkar det. Kan låta tufft men man kan inte bära på allt man hör, man måste rensa och fokusera annars skulle man aldrig orka med.
Och så är det en som precis gått igenom en jobbig och oförutsedd skilsmässa. Att bli ensam efter många många år tillsammans med någon och bygga upp ett nytt liv. En ofantlig omställning och så mycket känslor som stormar inombords. Sorg, ilska och hopp. Så en trevlig kväll med mycket allvar.

Och så kom de där olycksaliga biljetterna. Åh vilken lättnad och solen seglade upp på min himmel igen. Vilken rolig helg att se fram emot. Det blir perfekt att längta efter när sommaren går mot höst.

Lillasyster är återigen sitt rätta jag efter en tids känslostormar som varit jobbiga för alla. Utvecklingsfas eller inte så har det nästan känts som om inte vet hur hon ska känna eller tycka. Så otroligt upp och ner i humöret som smittat av sig på resten av familjen. Hon fyller 3 i juli och jag känner att jag kräver lite väl mycket av henne ibland. Att hon är en stor flicka och att man har låtit  henne växa upp för fort, att hon bara fått hängt med i familjens berg och dalbana. Och hon är tuff, frammåt och en riktig trollunge ibland och hon skänker oss så mycket glädje. Det är så otroligt fascinerande  att följa hennes framfart och upptäcktsfärd genom livet. Ikväll somnade hon med prickar på näsan och röda kinder då hon vägrade tvätta bort det.

Nu har vi gjort i ordning påskäggen som vi ska gömma ute i trädgården imorrn. Lördag jobbar vi helt om varandra så det får bli imorgon. Ett paket med frosttrosor till stora och en kjol som lilla så hett önskat sig, chokladkanin och ett litet ägg med godis har vi stoppat i dem. Fast först ska vi gå äggpromenad med farmor och äta lunch där. Vi har precis ätit räksmörgås och kollar
nu ikapp de TV program vi missat under veckan.
Och igår var jag och Svea på ett efterlängtat möte som jag ska leva länge på men det får jag berätta om nästa gång, det får ett alldeles eget inlägg!

Agnes?