Stugliv!

Jag har haft flera dagar ledigt och vi har hunnit med en hel del. Lugn lördag i fint men blåsigt väder hos mina föräldrar. Tjejerna åkte fyrhjuling med morfar ner till sjön och det är ju såklart väldigt roligt och spännande. Söndagen så rev vi av några timmar på Ikea med lunch och lek på barnavdelningen. Vi hade Leia med oss och Svea hade som vanligt fullt upp att hålla reda på de två små busungarna. Ikea är ju ett perfekt ställe att låta leken flöda, de bäddade ner sig i sängarna och lekte att det kom monster, de nattade varandra och kröp i tunnlar. Jag hoppas personalen har överseende med den oreda vi lämnade efter oss. Men jag njöt så av att se dem leka och att Svea var med på de rollekar som de små kastade sig emellan så jag kunde inte annat än att låta dem hållas.

Och så har jag hunnit med en kväll i Molkom med 3 rätters och Halv 8 hos mig med kollegerna. Trevligt och med god mat och diskussioner om allt mellan himmel och jord.

Jag har snart läst ut boken jag berättade om och den är så träffande bortsett från att hon tillslut går in i en psykos. Så långt ska det väl inte gå hoppas jag, men hon berättar om hur hon tänker, analyserar och iakttar sonens alla handlingar och hur hon ska tolka och läsa det. Hur hon ska bemöta det och hur hon ska förstå det. För hennes del tar det över helt och hon varken äter eller sover tillslut, jakten på att lösa Autismens gåta tar över hela hennes liv. Att hitta nyckeln till ömsesidigt samspel. Och det är just det där med att analysera barnets olika handlingar som är så igenkännande. Jag iakttar henne ofta när hon leker, hur hon pratar och när jag i förtid kan se en situation som hon behöver hjälp med så väntar jag alltid ut henne tills hon kommer och ber om hjälp. När hon ska berätta något för mig och jag vet vad hon menar får hon alltid försöka få fram det även om hon har svårt för det, visst hjälper jag henne på traven och rättar henne på de ord som sägs fel och ber att hon upprepar korrekt efter mig. Då gäller det att ha en lugn vänlig ton så hon inte känner sig dum. Och vi har märkt att hon älskar att få beröm när hon klarat något, sätta på sig en sko eller lagt klart ett pussel. Berömma = att stärka henne tänker jag. Och av vaken tid tänker jag minst hälften av den på henne och hennes diagnos. Lösningar, nya saker att prova, gör jag si gör hon så. Och såklart hur hon känner, det största och viktigaste "jobbet" med henne. Att kunna se och lyssna hur hon mår, känna av henne och tillmötesgå hennes behov av vila och lugn och ro. Det som är skönt är att när hon gjort det kommer hon tillbaka redo för nya upptåg.

Och så äntligen åkte vi till sommarstugan igår allihop. Nu går vi en underbar tid till mötes och att vara där är som balsam för själen. Vi lade i bryggan, tog fram några av utemöblerna, rensade lite i rabatterna och fikade i solen. Tjejerna grejade och lekte i sandlådan, kände på vattnet och hälsade på grannarna. Vi har så gulliga grannar där och det var ett kärt återseende. Så nu hoppas vi att vi kan sova kvar snart. Tänk att sol och värme kan göra så gott för människan..