Ja det här året började inte särskilt bra. Det som skulle bli en trevlig, lugn och skön helg med fredagstacos och annat gott bytes ut mot den vidriga vinterkräksjukan. Den flög på oss en efter en och det var den värsta magsjuka jag genomlidit någonsin. Vi har levt i karantän i 4 dagar, tvättat så maskinen näst intill brakat sönder och torkat och städat, om och om igen. Lillasyster var den som klarade sig bäst och var den första att bli sjuk. Jag vaknade av att hon kräktes i sängen bredvid mig, bara det blev jobbigt med en gång. Storasyster blev ordentligt utsatt och var alldeles rödsprängd i ena ögat, trött och medtagen och det var svårt att få henne att komma igång med maten. Det som var tur, om man nu kan säga det om detta elände är att Henrik han och pigga på sig skapligt innan jag drabbades. Det var helt otänkbart att ta hand om ett barn när jag mådde som värst.
Nog om detta, jag hoppas jag slipper uppleva det någonsin mer!!
Det drog ju med sig massa annat såklart. Jag skulle varit på utvecklingssamtal på jobbet som jag förberett mig på. Hoppas det blir av under veckan i alla fall. Och så det här med rutinerna som vi skulle hitta tillbaka till. De gled utom räckhåll för oss igen så nu måste vi börja på ny kula. Lillasyster längtade till förskolan idag och det förstår jag. Knappt varit utomhus på flera dagar och trött, sjuk familj som inte orkat leka.
Storasyster däremot jämrade sig och vill bara vara hemma. Hon låtsashostar och säger att hon är så sjuk. Och hon vill absolut inte vara ute. Och det vet jag inte vart det kommer ifrån för hon älskar att vara ute i snön.
Hon klagade även nu på kvällen att hon hade ont i magen, säkert kan det vara sviter efter magsjukan.
Nu är det bara att hålla i och hoppas att vi kan få vara friska. Det tär oerhört på oss alla i sådana här situationer.
Jag är fortfarande inte i form och tycker illamåendet sköljer över mig då och då och jag har sovit hur mycket som helst. Ändå är jag forfarande så trött.
Lillasyster åkte på kalas idag efter förskolan och som hon väntat. Planen var att mormor och morfar skulle komma och passa storasyster och jag skulle följa med på kalaset. Men det blev det ju inget av förståeligt nog. De vågade sig helt enkelt inte hit än.
Som tur är så har vi fantastiska vänner som tog med henne. Men igår när jag berättade att jag inte kunde följa med blev hon så ledsen och jag tyckte så synd om henne. Men idag var hon tapper och åkte glatt med kompisen Leia dit. Hon känner dem väl och är trygg med dem men jag kunde inte låta bli att få så dåligt samvete. Men det gick hur bra som helst och de hade haft så kul. Och hon var så glad och nöjd när hon kom hem. Min duktiga och modiga lilla tjej.
Nu blickar vi framåt igen. Imorgon är det telefonintervju med försäkringskassan. Jag känner mig ganska bra förberedd men vill bara att det ska vara över!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar