Det har varit en blandad vecka som gett mig en del att fundera på igen.
Hela familjen dras med förkylning och vi har varit krassliga var och en av oss. Jag tar ju helgen på torsdagar och det är något jag verkligen uppskattar. Det känns lyxigt med långhelg och glädjande nog fick vi goda besked gällande vårdbidraget som gör att det finns utrymme och möjlighet att jobba 4 dagar i veckan.
Det har varit en tuff vecka på jobbet och vi har haft mycket att göra. Jobbigt emellanåt men roligt att det rullar på och växer. Jag jobbade kväll i tisdags för att vi skulle hinna med att bli klara med allt.
På förmiddagen åkte vi för att köpa skridskor till flickorna som skulle på utflykt med förskolan till Mariebergsskogen dagen efter. Vi bestämde även på morgonen att vi skulle äta lunch ute. Vi nämnde det för dem och allt var till en början frid och fröjd. Men i bilen började frågorna om vart vi skulle äta. Var det Ikea? Hamburgare? VART??!
Detta börjar bli mer vanligt förekommande att hon måste veta allt, vad planen är. Exakt vad ska vi göra, särskilt när det är något som inte händer så ofta. Vi fick snabbt bestämma vilken restaurang vi skulle till, förklara för henne och berätta och efter det blev det lugnt.
Vi har nu börjat med bildstödet på allvar och sätter upp en vecka i taget. Vilka dagar det är förskola, nåt särskilt på helgen eller annat som händer och den går vi igenom varje dag, ibland flera ggr.
Jag upplever att det här blir mer och mer nödvändigt för henne, en stor hjälp till förberedelse och att ställa in sig på hur dagarna ser ut.
Dagar som inte är planerade kan bli jobbiga och likadant om det är tvärtom. Förra helgen skulle vi på kalas till kusinerna som de såg mycket fram emot. På förmiddagen fick jag meddelande om att det var inställt då de blivit sjuka. Hela dagen fick jag älta, upprepa och berätta om varför det inte blev kalas. Hon kunde inte släppa det och jag kan utan att överdriva säga att hela dagen blev helt fel. Hon tappade fästet totalt och var ängslig och ledsen.
Och så här blir det ibland. Men jag tänker ändå att man får ta det istället för att inte berätta och förbereda alls. Kalas är något som är viktigt att förbereda henne på då det kräver en del av henne.
Och som dagar som inte planeras in i minsta detalj, som kan vara så sköna att bara ta som de kommer. Kanske kommer vi få tänka om gällande dem. Om inte så måste vi nog ha en plan bestämd innan vi lämnar huset så hon noga vet vad som är på gång.
Vi lär oss nya vägar hela tiden, hon förändras och utmaningen är att hela tiden möta hennes behov på bästa sätt.
Annars en bra vecka på många sätt. Biokväll med goda vänner, börjat läsa en bra bok, sprungit och till sist en riktigt bra fredag med hela familjen. Vi åkte för att se till stugan idag, isen låg tjock intill stranden och vi gick på upptäcksfärd längs bryggorna. Regnet duggade och det var rått och kallt men det rörde dem inte i ryggen. Pappa och storasyster åkte lite skridskor och vi hittade en fisk som frusit fast i isen.
Och så veckans höjdpunkt: idag började vi äntligen på ridskola. Så förväntansfull hela veckan och på veckoplaneringen satte vi en bild på en häst under fredag. Och det gick bra men väldigt mycket intryck för henne och hon fullföljde inte hela lektionen idag. En svart rund liten ponny var hennes bästa vän för en stund och vi borstade och pysslade om den lite innan lektionen började. Kanske vi skulle nöjt oss där idag. Men vi provar nästa fredag igen. Ett steg i taget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar