Keep it together!

Efter några dagar med sjukstuga har vi så sakteligen kommit tillbaka till vardag och rutin. Och tack och lov för det. Ledighet och lov med lata dagar i all ära. Men det ruckas på våra rutiner och vår "vanlighet", som är så viktigt för storasyster. Att hon också blev sjuk och var så orkeslös gjorde inte saken bättre och det är fortfarande svårt att få henne i fas. Hon har en förmåga att fastna i situationer som hon hamnar i och vi hör flera ggr dagligen att hon inte kan gå till förskolan, inte gå ut för att hon är så sjuk. Hon hörde det i flera dagar från oss, hur vi sade till lillasyster att hon inte orkade leka för att hon var sjuk, när vi pratade med mormor i telefonen och berättade att hon var sjuk, allt det fortsätter nu att upprepa sig och det är svårt att bryta det. Vi pratar, förklarar och tröstar. Hon är extremt känslig nu och tårarna sprutar för minsta lilla. Hon vill inte till förskolan på morgonen och det var längesen hon sade det. Det är så jobbigt att lämna henne när hon inte vill.
Hon känns väldigt bräcklig just nu och det tär även på mig. Vi sover fortfarande dåligt på nätterna och jag känner att det börjar ta ut sin rätt. Jag är trött och känner mig lite illa till mods.

Veckan har erbjudit en rad händelser som kräver att jag ska ha fokus, telefonintervju med försäkringskassan är inbokat och jag har talat med vår nya samordnare på BUP. Hon är den 3:e vi får men lätt trevlig och vi hade ett bra första samtal.
Jag ska ta kontakt med förskolechefen och höra mig för om utvecklingsbedömningen, enl BUP är det förskolan som ska göra den och att det bestämdes i samtal mellan dem.
BVC och vaccinering för storasyster på fredag, något jag verkligen inte ser fram emot. Ringde sköterskan som också är ny för att prata igenom hur vi ska göra besöket så bra och smidigt som möjligt och vi börjar såklart med sprutan för att få det överstökat.

Ett gammalt spöke kom på återbesök igår och satte sina ångestframkallande klor i mig. Jag visste att jag inte drivit bort det för alltid men det är omöjligt att göra sig beredd på när det ska komma.
För en tid frammåt kommer jag vara på spänn, något jag känner att jag inte har ork till just nu.
Nu får det bli stenhård fokus på allt det goda och positiva. Och det finns mycket av det att omge sig med.
På fredag har vi ett väldigt efterlängtat möte och ska bege oss på en utflykt som innehåller fina människor jag saknat, julgransskakning och katter. En perfekt blandning för både mig och flickorna.