Känslomänniska!

Jag är en känslomänniska, minst sagt. Har alltid varit det fast inte som nu. Lätt för att gråta av både glädje och sorg, beröras starkt av både mina egna och andras känslor. Sista veckan har fortsatt att kasta mig mellan toppar och dalar och jag är återigen helt slut. Fast jag vill ändå säga att jag mår bra men trött inombords.
Jag hade möte under veckan. Det gällde det jag blev inblandad i och det var riktigt jobbigt att riva upp det igen. Jag hade förmått mig att stoppa det i den där osynliga ryggsäcken man har på ryggen. Där man ska stoppa det där jobbiga som man vill bli av med och där de ska förvandlas till bleka minnen som det sticker lite att tänka på ibland. Nu plockades allt upp igen för att analyseras. Jag fick berätta om mina tankar och känslor kring det hela för att sen få feedback från en som ofta jobbar med den här typen av "fall". En väldigt erfaren och klok kvinna som jag känner stort förtroende för. Hon skulle aldrig döma mig eller säga att jag gjort fel, det gör jag så bra själv. Jag hade en rejäl huvudvärk när vi var klara och det är väldigt sällan jag drabbas av det.
Sen hade jag ett långt samtal med min chef. Jag kommer inte få tjänstledigt så jag sade alltså upp mig. Jag kommer göra mitt sista pass fredagen 30 okt.
Jag har pratat så mycket med honom om min familjesituation sista året och han förstår innerligt och väl. Hur vi inte får ihop det längre och att jag egentligen inte har något val. Jag kommer jobba mer för mindre pengar men min vinst blir att få en balans åt både mig och familjen. Och att vara ledig på både jul och nyår känns helt overkligt.

Han blir också väldigt berörd när vi pratar. Han säger att han högaktar mina tankar och värderingar och att vara en känslomänniska visar på styrka.
Jag talade även med en nära vän en lång stund i telefonen härom kvällen. Jag önskade så att vi bodde nära just då för saknaden värkte i mig. Hon är egentligen min raka motsats. Hon har alltid varit målinriktad och vetat vad hon vill. Flyttat runt, pluggat utomlands och skaffat sig ett riktigt bra jobb. Hon är smart och står med båda fötterna på jorden. Hon säger att jag är modig och att jag gör det rätta. Att inget är viktigare än att familjen mår bra och håller ihop. Vi gråter båda två för en stund och att höra de orden från henne som alltid varit den modigaste av oss värmer och stärker mig i att jag gjort rätt.
Jag vet att du är här och kikar in ibland och dina ord betyder SÅ mycket!

Det konstiga är bara att trots alla ord om styrka, mod och att det är nåt bra att vara känslomänniska så känner jag mig ändå villrådig och orolig.
Man säger att man måste våga för att vinna. Jag hoppas verkligen det stämmer.