Förändringens Vindar!

Så mycket som hänt sista veckan. Så mycket val och vånda. Och förhoppningar om framtiden. Att våga ta steget och att våga ta för sig. Att lämna den trygghet man känner till, men som jag inte varit riktigt nöjd med på sista tiden. Och rädslan för att inte veta vad som finns på andra sidan.

Jag har provat ett nytt jobb den här veckan och det känns riktigt bra. Så annorlunda mot det jag gör idag. Och jag känner att jag vill.

Tanken att byta såddes ju redan i början på sommaren men lades på is då när semestern och värmen kom. Att det sedan varit minst sagt tufft för mig senaste tiden gjorde mig väl ännu mer besluten att byta. 

Det är kanske tid för förändring nu. När jag tar det så illa och personligt är det kanske ett tecken på det. Och att riskera att det händer samma snart igen, det klarar jag inte.

Så på tisdag ska jag träffa min chef och be om tjänstledigt. Så håll nu tummarna att det går som jag vill, jag kan behöva det.

Vi hade en dag på stan hela familjen. Storasyster skulle tillbaka på en ögonkontroll, något som inte var populärt . Vi hade en riktigt traumatisk upplevelse där förra gången så jag trodde att vi aldrig skulle få med henne tillbaka dit. Men med mutor och löfte att det inte skulle göra ont kom vi slutligen iväg. Hon var så duktig trots att hon lös av oro. Sen skulle mutan genomföras i form av lunch och fika på stan. Vi valde museet som ligger fint vid vattnet och med bra mat som passar hela familjen. Vi gick längs med vattnet dit och över några broar. Vi fastnade en stund på kärleksbron där kärlekspar stannat och precis som i Paris hängt fullt med hänglås på bron. Låsen ska symbolisera evig kärlek. Så fint.