Lilja!

Veckorna flyger fram och det slog mig häromdagen att semestern är inom räckhåll, åtminstone för mig och tjejerna. Jag kommer på mig själv med att förbereda mig på ett jobbigt farväl. Vi kommer börja ett nytt kapitel tillsammans med storasyster med nya klasskamrater och nya pedagoger till hösten. Ett slut på en historia och en ny som tar vid. För mig känns det jättejobbigt då vi har utvecklat en väldigt nära och djup relation under de år som hon gått. Så många tårar, frågor och fantastiska samtal. Så många gånger jag kunnat luta mig mot dem och fått vila. Kramar och framförallt den glädje vi delat när utvecklingen gjort kliv frammåt och hon slagit oss med häpnad.

Vi var på skolan idag och hälsade på den nya "fröken" som heter Carina och har ett fint hår som hon berättat för mig tidigare. Jag satt lite längre bak tillsammans med hennes nuvarande pedagog och fick vara med på samlingen. Hon satt tätt ihop med sina kompisar som kommer från samma avdelning. Tyst och stilla satt hon och lyssnade och iakttog noga de andra. Och efter en stund kom en rad faddrar in för att välkomna de nya barnen, med egengjorda kort där det stod "Jag är glad att få vara din fadder". Storasyster får en flicka med långt ljust hår som klistrat hästmärken på kortet. Hon heter Lilja och påminner på många sätt om Tove.

Tove, den fina och viktiga vännen som sträckte ut handen och varsamt ledde henne in i den sociala världen, som jag helt säkert vet banade hennes väg in i något som inte alls var självklart. Som fanns bakom henne och som utstrålade ett lugn precis som hon behöver.
Och när vi sitter och tittar på henne idag får jag höra att Lilja har precis samma fina egenskaper som Tove.
Hon lägger armen om storasyster och berättar att hon ska visa henne vart de ska tvätta händerna innan de ska gå tillsammans till matsalen.
Som vanligt fick jag stålsätta mig för att inte släppa fram tårarna. Glädjetårar då jag inombords känner att det kommer bli bra.

De berättade att klasserna är noga genomtänkta och att hon hamnat i en klass där barnen passar henne. Eller där barnen passar varandra ska jag säga. Det känns tryggt och jag tillåter mig att slappna av igen.