Vårkänslor!

Vi har avslutat en härlig påskledighet som innehållit allt man kan önska sig. Fint väder ( och dåligt), äggjakt och umgänge med de som står oss nära. God mat, påskkärringar och vårkänslor. Jag älskar när våren är på ingång, man fylls av ny ork och naturen går in i sin finaste skepnad.
Vi har lekt i skogen och även gått varandra på nerverna emellanåt då saker inte blir som man tänkt sig. Men gör de nånsin det.

Det har varit skönt med tid tillsammans då vi båda haft ett högt tempo på våra jobb. Pappan som lär sig nytt och träffar mycket nya människor att knyta kontakter med och jag som har ett högt tempo på jobbet nu då vi har massvis att göra. Jag är och nosar på lite nya arbetsuppgifter som känns roligt och som jag tror kan bli bra och jag vågar knappt sätta mig ned när jag kommer hem då risken är att jag inte kommer upp något mer den dagen.

Tjejerna är på topp båda två och förskolan funkar otroligt bra just nu och pedagogerna på storasysters avdelning är i gång med förberedelserna för inskolning till förskoleklass. Det känns tryggt och jag är helt avslappnad gällande det. Troligtvis blir det ett möte till innan det är dags och då ska rektor och berörd personal vara med från nya skolan.

I början på maj ska vi iväg på en föreläsning jag och Henrik som jag ser mycket fram emot. Gunilla Gerland är känd författare och föreläsare inom autism och asperger. "Att arbeta med autismspektrumtillstånd"  där hon kommer prata om bl.a. om att förstå funktionsnedsättningen, förebygga, stödja och anpassa. Att visa konkret, hur, när och varför och även samtalsverktyg. Och mycket mer som jag tror kan vara till stor hjälp för oss. Så det ska blir riktigt intressant att få vara med på den och bra att vi båda kan komma iväg.

Vi har provat att ta bort stödhjulen på cykeln men det går sådär. Hon tappar så lätt fokus och slutar trampa hela tiden och så ramlar hon. Och hon blir så arg när det inte går. Hon kändes så redo men kanske får vi vänta lite. Hon tycker så mycket om att cykla så det är så synd när hon plötsligt inte kan.
Däremot blev vi väldigt överraskade på skidsemestern då hon tragglade slalom i 2 dagar med pappan och tillslut tog sig ner och även fixade liften själv stolt som en tupp. Det gick verkligen över förväntan och hon tyckte det var så roligt. Rosig om kinderna kom hon plogandes mot mig och tyckte hon var hur bra som helst. Hon växer flera meter när man berömmer henne och det syns vad det ger henne motivation att våga fortsätta med det hon gett sig in på.
Resan gick bra bortsett från ett anfall där allt var rörigt och jag kände för att åka hem på en gång. Jag märker hur vi strukturerar oss i vår familj, där sådant som inte spelar så stor roll för andra gör det för oss. Och hur svårt det blir när man delar stuga med fler familjer. Jag kände mig obekväm ibland och upplevde mig själv jobbig med all planering med mat och andra hålltider. Kanske för att det var min familj som var med och att vi känner varann så väl. Hade det varit andra så bryr man sig inte vad de tycker, samtidigt som man hoppas på stöd och förståelse. Vi pratar om det såklart och jag inser mer och mer om vikten att vi måste informera hur vi fungerar för de runt omkring.
Men överlag en mysig helg där vi fick rå om varandra och ta igen lite familjetid. Lite charmigt att leva som ett kollektiv, åtminstone några dagar.

Äggjakt.

Hela familjens bidrag till påskpyssel.

Sneakers till tuffa tjejer!