Att börja ett nytt jobb innebär ju att man träffar nya människor som man ska bekanta sig med. Och vid det här laget har vi kommit till planet där man kan börja bli lite mer personlig och man visar sitt rätta jag lite mer.
Den där första nivån när man iakttar, lyssnar och flyter med alla andra är förbi och jag vågar ta för mig lite mer.
Och det är väldigt intressant och givande att höra nya historier och livsberättelser. Jag har träffat en kvinna som är några år yngre än mig. Som har två barn och som kommer från Bosnien. Hon har bara bott i Sverige 3 år men har lärt sig språket bra. Vi har utvecklat en fin relation och pratar mycket och att få höra hennes berättelser är en upplevelse i sig.
Hon har inte varit i sitt hemland sen hon flyttade hit, är muslim och har flytt från kriget. När hon var liten flicka fick de lämna sitt hem och börja om på annat håll. Hon äter inte fläskkött och det är inte pga sin religion utan för att hon sett grisar äta från döda människokroppar.
Jag känner då vilken skyddad och trygg värld man växt upp i, vad lite jag varit med om. Vilka olika liv vi levt.
Hon kramar mig varje morgon och blir glad när hon ser mig, hon jobbar och tar i som en hel karl och berättar att hon tjänar 200 kr i månaden på att rulla sina egna cigaretter. Att hon ska bjuda mig på sin favoritdrink nån gång som är rödvin blandat med cola och vi gapskrattar båda två när hon ser mig grimasera. Och förra veckan lärde jag henne ord som gottegris och ståpäls och vad det betyder, jag berömmer henne för hur hon lärt sig språket så bra. Att svenska är ett svårt språk att lära sig och då tittar hon på mig och säger: Ja, fy faan med brytning och vi skrattar så vi kiknar.
Att knyta nya band och relationer gör att man får insikt på så mycket annat. Man får reflektion över andra saker, och som i mitt fall stoppar undan det man är trött på att ha hängandes över sig och koncentrerar sig på andra ett tag.
Man har olika kanaler för olika människor i sin omgivning och ställer in sig efter det. Tex att man har en person som man gillar att träna med men som man aldrig träffar förutom då. Och så har man den man kan ringa i tid el otid för att gråta, älta eller få råd. Som vet allt om dig och känner dig rakt igenom.
Och så arbetskamraterna såklart, som du har en annan kanal till. De du tillbringar ganska mycket tid med och som du väljer lite hur personlig du vill vara. Och hur du också skapar dig en plats för andra.
Det är i alla fall väldigt roligt, intressant och lärorikt med alla kanaler. Man får se till att underhålla dem bara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar