Intensiva dagar!

Det är full fart just nu och schemat verkar fortsätta fylla på sig. Fortsatt mycket jobb och slutet närmar sig på det ena. Känns overkligt på något sätt och jag funderar fortfarande mycket på beslutet jag tog.
Men det känns också väldigt bra på det nya och jag känner vad roligt det är att träffa nya människor och höra nya livshistorier. Det är som att man måste fylla på med nya relationer emellanåt för att utvecklas själv.
Jag har också blivit medbjuden på en helg i storstan med mycket roliga aktiviteter och intressanta restaurangbesök och såklart för att umgås med de nya arbetskamraterna. Lite nervöst också faktiskt.

Lusten att umgås och träffa vänner och familj har slagit till med kraft och jag njuter av att kunna göra det mer bekymmersfritt framöver. Jag har så smått dragit ihop lite trådar till nya och roliga möten. Imorgon är förskolan stängd för planeringsdag så jag bestämde mig för att styra upp en träff med andra föräldrar och barn. Så morgondagen bjuder på busstur till stan för att besöka nya lekparken och äta lunch på museet. Det blir barn från båda tjejernas avdelningar och det ska bli så kul och intressant. Jag känner jättestarkt för att bygga relationer, speciellt åt storasyster där jag vet att det inte går av sig självt. Så jag hoppas på en dag full med lek och nya bekantskaper.
De leker mycket nu och det handlar mycket om att samla saker till matlagning, sagoläsning i vår säng för dockor och mjukisdjuren och att de är i skogen.
Häromdagen när vi kom hem från förskolan försvann de snabbt iväg på övervåningen där de bytte om till klänningar och samlade ihop så mycket saker de orkade få med för att sen stänga in sig i vårt sovrum. Det grejades och mumlades i nästan en timme innan vi såg skymten av dem.
Det var förvånade men roade föräldrar som lyssnade från nedervåningen på allt tissel och tassel.

Lillasyster knappar in på många olika moment och vi har pratat om det mycket på sista tiden. Man ser hur hon snabbare tar instruktioner och har fokus på det vi gör eller berättar. Snart är hon ikapp och förbi och vi vet inte riktigt hur vi ska hantera den situationen. Kommer storasyster att märka det, och hur tar hon det i så fall? Att inse att det inte riktigt stämmer utan att förstå varför. Och hur kommer lillasyster hantera det? Att få berätta, visa och förklara för sin storasyster på ett ödmjukt sätt. Och vår roll som föräldrar att hitta ett bra och tydligt sätt att det fungerar utan att trampa någon på tårna. Storasyster är otroligt känslomässig just nu och minsta lilla motgång gör att hela hennes värld rasar. Och jag undrar hur hon tänker och känner inombords, om hon nånsin känner sig annorlunda..

Farmor och farfar var här på middag ikväll och hon tycker Svea har blivit mer självständig på senare tid, och säkert är det så fast det är svårare att se för oss som är runt henne dagligen. Det är väldigt roligt att höra och man kan verkligen glädjas åt hennes framsteg. Och så känns det viktigt för mig att höra det av andra. Ett kvitto att plocka fram då jag själv inte kan se det klart och tydligt.