Det är så jag säger det!: På Frammarsch!

Vi har vant oss vid vardag och det är helt otroligt vad bra det gått med skolan och den stora omställning hon hon gått igenom. Hennes självförtroende är större än någonsin och hennes nyfikenhet och utveckling kring de sociala delarna är helt fantastiskt. Att sommaren är en riktig utvecklingsperiod för de allra flesta barnen vet vi men jag törs knappt säga hur hon varit helt otrolig.
Hon har funnit sig bra i klassen och leker för det mesta med samma kompisar. Tove finns med ibland och hon pratar även om andra barn som jag inte känner till. Hon berättar gärna saker de gjort i skolan, sånger de lärt sig och vad de leker på rasterna. Hon berättar även ibland utan att vi frågar, det har aldrig hänt tidigare.
Hon berättade att de haft utflykt och en av kompisarna trampat i bajs, hon trodde det kom från en katt eller en hundkrake. Ja så sade hon!
Och så frågade hon oss om katter från England jamar på engelska. Säkert har hon snappat upp det här någonstans men hon var så fundersam över det här med jamandet i Sverige och England. Vi höll på att skratta ihjäl oss. Och jag älskar att höra henne fundera över allt som rör sig i hennes huvud.
Språket hackar fortfarande en del och det tar lång tid för henne att få fram det hon ska, speciellt om det är inför andra människor än oss i familjen.
De är 23 barn i klassen med en lärare och en fritidspedagog. De delas ofta upp i 2 grupper. Jag tycker det är jättemycket barn på bara 2 personal men när jag hört mig för låter det helt i sin ordning. Vi har ett uppföljningsmöte i början på oktober och just resursfrågan har jag inte släppt än. Men det är väl också det enda som bekymrar mig nu.

Vi har annars hunnit med både festligheter, sommarstugan och barnkalas. Lillasyster hade hem sina 6 kompisar i helgen för att äntligen få sitt 4-års kalas. Lyckat och en nöjd tjej som stortrivs i centrum. Och mitt i allt det där busiga och kavata är hon emellanåt en funderare som ofta vill krypa upp i knät. Hon vill alltid hålla min hand om vi är i affären eller ute på något. Hon cyklar för fullt nu utan stödhjulen något hon var så målmedveten att klara. Hon ger sällan upp när hon väl tar sig an något för att sen aldrig någonsin ha tålamod att färdigställa en pärlplatta eller teckning. Och jag kan nästan svära på att hon aldrig sett en hel långfilm utan att göra något emellan. Det har hon inte tid till. Hon kan gå oss på nerverna flera ggr om dagen för att sen vara det raraste som finns. Säkert som alla andra 4-åriga tjejer.