Vägs Ände!

Så kom den där dagen som jag tjatade mig till. Som jag förtvivlad, gråtande krävde skulle bli av nu och inte sen. Och som jag laddade för och planerade in i minsta detalj. Frågor, svar och vår berättelse. Handlingsplaner och journaler från logoped och BUP. Allt skulle stickas under näsan på dem och visa vad som gäller.
Och igår var den dagen. En dag som jag tyckte kröp fram tills det var dags och som jag inte alls kände för. All förberedelse var som bortblåst och jag kände mig så svag och oförberedd.

Vi samlades i ett konferensrum på skolan. Jag och Henrik, nuvarande pedagog och förskolechefen, blivande läraren, specialpedagog och rektorn. Jag måste säga att det gick bra, vi lämnade över allt vi har på henne, papper och våra berättelser och erfarenheter. Hennes pedagog skötte sig riktigt snyggt och var noggrann och bestämd när hon berättade om hur de jobbade med henne, vad hon behöver och vilka signaler hon ger i olika aktiviter och vad som är viktigt att uppmärksamma som pedagog när man är med henne.
Själv hittade jag inte riktigt orden och allt jag planerat att säga fick jag inte ur mig. Jag känner mig inte riktigt tillfreds men kanske jag aldrig kommer känna det fullständiga lugnet inombords. All planering kring personal sker under sommaren och de gav såklart inga klara besked. Men jag
måste tro att de tar hand om henne på det sätt just hon behöver, att de vill ge henne samma möjligheter som alla andra barn på skolan. Jag måste tro att de vill henne väl.

Nu har vi gjort vad vi kan, vi har berättat och gett underlag för vad hon behöver. Vi har kommit till den här vägens slut och nu måste jag luta mig tillbaka en stund. Vila och vänta på vart de nya vägarna för oss.
Ett nytt kapitel kommer i sinom tid att börja för oss och framför allt för henne. Fyra dagar kvar på sin avdelning sen blir det ett långt och skönt sommarlov. Jag är också redo för sommarlov och ser fram emot att sluta brottas med klockan och måsten. Umgås mer spontant med nära och kära och lägga allt som oroar långt bak.