Farväl Skogsdungen!

Just nu sitter jag i stugan och har påbörjat första delen av semestern. Rätta känslan har inte riktigt infunnit sig än men jag hoppas den gör det snart. Det är en välbehövlig vila som ska hjälpa mig att sortera allt tillbaka på sin plats. Ganska stressiga dagar det senaste och jag har varit sliten igen. Känslan att inte hinna med förföljer mig och är en riktig energitjuv. Och jag upplever mig själv som att bli mer och mer tafatt och få mindre saker gjort än förut, något jag verkligen ogillar hos mig själv ( och även andra för den delen).

Och idag sade vi farväl till storasysters förskola. Tömde fack och lådor, kläder, kort ja allt som hon satt sin prägel på. Vi köpte en varsin present till de två som följt med henne alla de år hon varit där och som vi haft stadig kontakt med. Och ärligt talat så känns det riktigt skitjobbigt. Hon känns mer redo än mig och det är ju bra. Som hon själv säger: Att jag är en  stor flicka nu som ska börja skolan.
Jag är nog mest rädd att lämna den trygghet vi byggt upp och som fungerat väl för henne.
Rädd för att tappa allt det där och inte kunna ge henne det igen. Tårarna rann på mig när jag gick över gården, kramade och önskade glad sommar till de andra pedagogerna. De har sett det hundratals andra gånger och lade sina huvuden på sned och kramade om mig igenkännande och förstående. Vi går en ny tid till mötes.
Lillasyster går ju kvar på andra sidan gården så vi ses ju igen och det blir inte ett så definitivt avsked.

Det småregnar här och vi har tänt en brasa. Jag dricker ett glas rosé och ska måla naglarna. Imorgon är det midsommarafton och vi har två tjejer som ser mycket fram emot det. Det har blivit en fin tradition för både små och stora.
Hoppas ni får en mysig dag ni med.