Farväl Skogsdungen!

Just nu sitter jag i stugan och har påbörjat första delen av semestern. Rätta känslan har inte riktigt infunnit sig än men jag hoppas den gör det snart. Det är en välbehövlig vila som ska hjälpa mig att sortera allt tillbaka på sin plats. Ganska stressiga dagar det senaste och jag har varit sliten igen. Känslan att inte hinna med förföljer mig och är en riktig energitjuv. Och jag upplever mig själv som att bli mer och mer tafatt och få mindre saker gjort än förut, något jag verkligen ogillar hos mig själv ( och även andra för den delen).

Och idag sade vi farväl till storasysters förskola. Tömde fack och lådor, kläder, kort ja allt som hon satt sin prägel på. Vi köpte en varsin present till de två som följt med henne alla de år hon varit där och som vi haft stadig kontakt med. Och ärligt talat så känns det riktigt skitjobbigt. Hon känns mer redo än mig och det är ju bra. Som hon själv säger: Att jag är en  stor flicka nu som ska börja skolan.
Jag är nog mest rädd att lämna den trygghet vi byggt upp och som fungerat väl för henne.
Rädd för att tappa allt det där och inte kunna ge henne det igen. Tårarna rann på mig när jag gick över gården, kramade och önskade glad sommar till de andra pedagogerna. De har sett det hundratals andra gånger och lade sina huvuden på sned och kramade om mig igenkännande och förstående. Vi går en ny tid till mötes.
Lillasyster går ju kvar på andra sidan gården så vi ses ju igen och det blir inte ett så definitivt avsked.

Det småregnar här och vi har tänt en brasa. Jag dricker ett glas rosé och ska måla naglarna. Imorgon är det midsommarafton och vi har två tjejer som ser mycket fram emot det. Det har blivit en fin tradition för både små och stora.
Hoppas ni får en mysig dag ni med.

 

 

 

Vägs Ände!

Så kom den där dagen som jag tjatade mig till. Som jag förtvivlad, gråtande krävde skulle bli av nu och inte sen. Och som jag laddade för och planerade in i minsta detalj. Frågor, svar och vår berättelse. Handlingsplaner och journaler från logoped och BUP. Allt skulle stickas under näsan på dem och visa vad som gäller.
Och igår var den dagen. En dag som jag tyckte kröp fram tills det var dags och som jag inte alls kände för. All förberedelse var som bortblåst och jag kände mig så svag och oförberedd.

Vi samlades i ett konferensrum på skolan. Jag och Henrik, nuvarande pedagog och förskolechefen, blivande läraren, specialpedagog och rektorn. Jag måste säga att det gick bra, vi lämnade över allt vi har på henne, papper och våra berättelser och erfarenheter. Hennes pedagog skötte sig riktigt snyggt och var noggrann och bestämd när hon berättade om hur de jobbade med henne, vad hon behöver och vilka signaler hon ger i olika aktiviter och vad som är viktigt att uppmärksamma som pedagog när man är med henne.
Själv hittade jag inte riktigt orden och allt jag planerat att säga fick jag inte ur mig. Jag känner mig inte riktigt tillfreds men kanske jag aldrig kommer känna det fullständiga lugnet inombords. All planering kring personal sker under sommaren och de gav såklart inga klara besked. Men jag
måste tro att de tar hand om henne på det sätt just hon behöver, att de vill ge henne samma möjligheter som alla andra barn på skolan. Jag måste tro att de vill henne väl.

Nu har vi gjort vad vi kan, vi har berättat och gett underlag för vad hon behöver. Vi har kommit till den här vägens slut och nu måste jag luta mig tillbaka en stund. Vila och vänta på vart de nya vägarna för oss.
Ett nytt kapitel kommer i sinom tid att börja för oss och framför allt för henne. Fyra dagar kvar på sin avdelning sen blir det ett långt och skönt sommarlov. Jag är också redo för sommarlov och ser fram emot att sluta brottas med klockan och måsten. Umgås mer spontant med nära och kära och lägga allt som oroar långt bak.

Den Blomstertid Nu Kommer!

Vilka härliga dagar vi lagt bakom oss! Latat oss och umgåtts med vänner och varit på bröllop.
Vi fick äntligen till första övernattningen i stugan, en varm sommarkväll som bjöd in till kvällsbad i en uppvärmd och ljummen sjö. När flickorna lagt sig satt vi ute tills solen gick ner. Lyssnade på naturen, fåglarna och tystheten. Och jag läkte och fylldes av lugn och var på den plats som tar mig långt bort från vardagen, oro och stress. Jag längtar dit varje dag och nu närmar det sig med stormsteg.

Det blev dock en kort visit då ridskolan fortfarande är igång och att det var bröllop i antågande.
En solig dag i kärlekens tecken. En liten kyrka omgiven av gröna ängar som kantades av ek. En riktig idyll i Dalslands vackra vidder. Akten avslutades med Den Blomstertid Nu Kommer och jag får rysningar när jag hör den med de mäktiga tonerna från kyrkorgeln. Så vacker och jag får så många minnen från skolavslutningar genom åren.
Festen ägde rum på ett gästgiveri i närheten som låg på en höjd med en fantastisk utsikt över vattnet. En fin dag där kärlek och lycka står i fokus och smittar av sig på alla som är med.
Vi hade barnen med oss och blev inte så sena hem, vi bröt upp när de helt enkelt inte orkade mer. Men de skötte sig bra hela dagen och lillasyster kunde knappt slita sig från bruden och den fina klänningen. Hon inspekterade skor och ring och tyckte nog bruden var finast i världen. Hon hann även med att låta alla vid middagen få reda på att hon var bajsnödig och svassade runt med klänningen över huvudet och visade sin kulmage och rosa frosttrosor för alla vid paketöppningen. Och ju mer jag försökte få hennes uppmärksamhet desto mer apade hon sig. Så till skillnad från sin storasyster älskar hon uppmärksamhet och att få synas och höras.
Nåja, bättre än gråt och skrik i alla fall.

Och så har vi fyllt på dosen med sköna grillkvällar i goda vänners lag, 2 på en och samma helg men man får passa på när vädret är på topp. Och det behöver verkligen inte vara så avancerat. Det gör en gott att omge sig med människor man trivs med och tycker om. Jag ser fram emot många fler i sommar.
Jag har 10 arbetspass kvar tills semestern så nedräkningen har börjat. Sista schemat till förskolan inlämnat och nu är det definitivt sommar.
Jag har hämtat mig efter en jobbig och oviss period igen och jag känner mig gladare och mer harmonisk. Energin är tillbaka och jag tänker att jag behöver ha den här balansen inför det sista mötet till veckan.

 Liten på väg till kvälldoppet!

 

Vackra Dalsland!

  På en kyrkmur någonstans i Dalsland.