Slutet som blev början till något nytt!

Så i fredags gjorde jag sista passet på min "gamla" arbetsplats. I 7 1/2  år har jag jobbat där och fått många fina och speciella vänskapsband. Jag blev fint uppvaktad med blommor och present och det kändes ledsamt på många sätt. Jag har flera ggr funderat på om jag verkligen gjort rätt! Det är det ingen som vet än och bara det är ju jobbigt. Att lämna en trygg punkt man har i livet och gå till något helt annorlunda. Jag är orolig att jag kommer tycka det är tråkigt och enformigt med dagtid, jag har ju jobbat skift nästan  hela mitt arbetsliv.
Men så måste jag ju komma ihåg varför jag gjort allt det här. För att få följa mina barns livsrytm och för att få tillbaka det sociala livet med familjen som lyst med sin frånvaro sista åren. Och för min egen skull. Jag hoppas jag piggnar till och kommer ur den trötta bubblan som omsluter mig.
Så denna vecka är det 4 dagar 7-16, känns lagomt just nu. Min kropp är trött och till skillnad från förra jobbet så är det nya väldigt fysiskt. Jag står och går hela arbetspasset, lyfter och bär en hel del och det känns. Mina fötter ömmar och benen är utmattande. Men det känns ändå skönt. Nu hoppas jag hittar tillbaka till träningen för det lär behövas.

Den här hösten är en av de jobbigare perioder jag upplevt. Jobbiga händelser, svåra beslut och en familj som ska gå runt och som jag sliter för så mycket jag orkar. Kontrollbehovet som emellanåt går över styr och trots det, känslan att inte göra tillräckligt. Men jag betar av den där listan lite i taget och för varje sak sträcker jag på mig.
Och snart ska ni se, går jag spikrak i ryggen. Åtminstone för ett tag.