Värdefulla dagar!

Igår var det en sån där bra dag. Att få vara ledig med barnen är verkligen värdefullt och ger utrymme till att hitta på roliga saker. Det kan vara väldigt tråkiga och jobbiga dagar också, som när regnet öser ner och de är som katt och hund. Och allt man egentligen vill är att skicka dem till förskolan för att få lugn och ro.
Men igår var långt ifrån en sån dag.
Vi hade planerat med kompisen Leia att ta bussen till stan för att besöka den nya fina lekparken i museiparken och äta lunch där. Tyvärr hade den inte öppnat utan skulle invigas först idag. Men det fanns mycket annat att hitta på. Vi började med att utforska stadsbiblioteket, en riktig pärla väl värt ett besök. Vi läste, pusslade, målade och tog en tur i Alfons Åbergs helikopter. Barnen trivdes och vi fick nästan övertala dem för att gå och få lunch i magen. Det var en livlig trio tjejer och efter att ha kastat i oss mat bestämde vi oss för att ta med kaffet ut. Det var en varm sol som värmde och vi åt glass vid vattnet. Sten, sand och ankor höll dem sysselsatta och varvades med tafattlekar så svetten rann av oss allihop. Det är så härligt att se dem leka och busa och storasyster är väldigt delaktig med korta avbrott för att hämta sig. De små är på samma våglängd och som syskon emellanåt och det är väldigt underhållande att lyssna på deras diskussioner.
Vi avslutade med en tur på stan och Åhléns för att titta lite innan bussen gick hem. Vi gick in i samlad trupp men jag vände tillbaka för att slänga en äppelskrutt, strax efteråt var storasyster försvunnen. Jag såg henne ingenstans och sprang ut för att se om hon följt efter mig. Där är det en bussgata som går och paniken fyllde mig på nolltid. Jag såg henne inte och gick in igen. Som tur var jag ju inte själv och Annika hade koll på de andra samt att personalen börjat hjälpa till. Jag ropade och försökte låta lugn fast jag bara ville gallskrika. En kvinna kom och sade att hon stått vid ingången hela tiden och trodde inte att hon gått ut. Jag kryssade genom klädställningar och gångar fram och tillbaka. Och plötsligt kom hon med en av personalen och var precis som vanligt. Hon hade inte den blekaste aning om tumultet hon orsakat. Lika bra det.Hon fick syn på något som intresserade henne och tänker att jag ser detsamma och tror jag är med. Jag gjorde ingen stor sak av det men inombords höll hjärtat på att slå igenom kroppen på mig.

Vad är väl en utflykt utan lite dramatik. Hon var väldigt trött sen och grät efter en docka hon sett i affären. Det är synd om henne när man ser att hon inte orkar med sig riktigt. Hon upprepar sig väldigt och vill inte riktigt ta in vad man säger till henne. Då är man också väldigt tacksam att man är i rätt sällskap. Med någon som förstår henne och ger henne tiden att förklara även om det tar en evighet för henne, som är lugn och mild mot henne. Det är tryggt även för mig då jag blir väldigt beroende av den andra vuxna på sådana här strapatser. Vi är väldigt glada att familjen  Andersson/Sjögren kom in i våra liv och hur ni alltid tar emot oss med öppna armar. Barnen älskar att vara hos er och har verkligen funnit trygghet hos er.

Idag är det officiellt höst på riktigt. Studsmattan plockades ner och vi hade vantar när vi cyklade till förskolan imorse. Och jag är redo.