Riktiga slappardagar!

Långt mellan inläggen igen, men jag har helt enkelt inte haft behovet eller tiden. Kanske betyder det också att jag mår väldigt bra just nu. Vi har fortsatt med stuglivet till största delen men med några dagar i stan med pizzakväll på Hammarö, eftermiddagslek som slutade med kvällsmat och sen cykeltur hem med trötta barn och ett Ikeabesök för att planera och färdigställa ett av rummen. Lusten för nya projekt gror hos oss båda två, dock är vi inte helt överens om vad som ska prioriteras först.

Vi går snart in i vår sista lediga vecka och det känns ändå helt okej. Sommaren är inte slut för det. Vi har plockat kantareller och blåbär som finns på tomten och fyllt på i frysen. Goda pajer har gjorts och varma mackor med kantarellstuvning. Och idag gjorde vi amerikanska blåbärspannkakor till kvällsmat, så gott..
Dagar som idag, när just inget egentligen händer, har jag lärt mig att tycka om och njuta av. Den där rastlösheten har jag inte kännt på länge och jag ser det som att jag äntligen orkar släppa ned axlarna och verkligen ta det lungt. Henrik har jobbat mycket den här veckan så jag och tjejerna har haft mycket tid bara vi. Det är en jobbig vecka där man får rodda det mesta själv och där jag har hela kvällsproceduren helt själv. Jag måste beundra de föräldrar som är ensamstående för de har verkligen ett tungt lass 24 timmar, 7 dagar i veckan.
Fast igår sov storasyster hos farmor och jag och lillasyster var på kalas gos en kompis på förskolan. Det är verkligen så viktigt att få vara ensam med ett av barnen emellanåt. Min sprudlande lilla som var så ivrig att få komma på kalas, så ivrig att hon berättade vad som var i paketet innan det hade öppnats. Sen lekte de till långt in på kvällen trots att kalaset var slut för länge sedan, också en härlig grej med att vara ledig. Man behöver inte vara stressad av att passa tider, att barnen måste i säng för att orka upp i tid.
Jag hade tänkt att hon skulle somna i bilen men istället sjöng hon Idas sommarvisa från Karlstad ända till Värmskog, nåja de rader hon kan om och om igen.
Storasyster trivs också, hon trivs bara vi är med tror jag. Hon frågar aldrig efter kompisar eller att hon vill leka. Däremot leker hon ganska mycket med sina saker, ibland med lillasyster och ibland själv. Och hon önskar sig nya saker emellanåt, mest dockor och hästar som hon sett någonstans.
Dagarna är bra och mindre bra får jag väl säga. Ibland är hon så närvarande och hänger på det mesta, klär sig själv, hämtar saker man ber om, pratar och vill berätta saker. Och så de dagarna då hon kryper långt in i sig själv och släpper inte in någon, inte ens mig och man får kämpa stenhårt för att fånga hennes intresse.
Vi säger ofta hur gärna vi skulle vilja vara henne för en dag för att kunna förstå och veta vad som rör sig i hennes lilla kropp. Tids nog kan hon kanske förklara mer vad som rör sig inombords.