Vi har idag så smått börjat känna på vardagen igen. Pappan har börjat jobba och jag och storasyster har besökt fritids. Lillasyster fick vara på sin avdelning några timmar och det var ett kärt återseende.
Intrycken för mig och storasyster har varit jättebra idag. En välkomnade miljö och personal som visade sig beredda att ta emot oss. Hon fann snabbt sin plats med två andra flickor som kom från samma avdelning tidigare. Jag hade under tiden ett bra och rakt samtal med den fritidspedagog som kommer ha hand om henne. Och det kändes som vi klickade på ett bra sätt och jag kunde ana att hon var nöjd med att jag var rak och öppen när hon bad mig berätta om vår lilla tjej. Jag har ju en tendens att mala på i evigheter när det kommer till just henne. Men som sagt, ett bra möte där vi lade en bra grund till en relation som ska vara några år.
Och de lekte ute, pysslade inne och hon var inte det minsta ängslig. Inte vad jag kunde läsa av i alla fall. Tanken från början var att vi skulle gå hem innan lunch men då var hon så inställd på att gå med alla barn så jag backade och följde hennes tempo helt.
Jag satt avsides och iakttog mest hela dagen och det var ett obeskrivligt lugn som spred sig i kropp och själ på mig. Det känns så bra och att vi gjort rätt val.
Vi hälsade även på hennes lärare som var i full gång med att fixa i ordning i klassrummet. Hon har flyttat om strukturerat upp så barnen lätt hittar och kan använda olika saker och material. Olika krokar med färg, samlingshörna med kombinerad läshörna där hon hängt tyg likt en himmelsäng över soffan och där hon från sin plats lätt kan se barnen. Gjort i ordning lådor och köpt lika pennskrin och vattenmuggar till alla så det inte ska vara olika och skapa konflikter där det ska jämföras. Hon har satt storasysters plats i korridoren precis snett mitt emot dörren in till klassrummet bredvid en bänk och med nära kompisen på andra sidan. De två andra platserna tillhörde två pojkar som var väldigt lugna och som hon trodde skulle passa bra tillsammans med henne.
Alltså behöver jag säga hur nöjd jag är! Det är änglamusik i en orolig mammas öron.
Så med det självförtroendet hon visade idag och hur de skapat en miljö som kommer passa henne och ge henne de förutsättningar hon behöver för att trivas, må bra och utvecklas tillsammans med sina klasskamrater så är jag inte det minsta ängslig just nu.
Och minns ni Tove? Fina lugna Tove som tog henne under sina vingar. Hon kom smygandes fram till oss idag och hälsade och kommer gå på samma fritids. Hon kramade henne även hej då när vi skulle gå och storasyster var så blyg så hon nästan kröp ur skinnet.
En för tillfället tom skolgård som tömdes när klockan ringde för lunch.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar