Lata dagar och milstolpar!

Vi har saktat ner på tempot och det har varit riktigt skönt. Dagar som jag förutspått skulle bli långa och rastlösa har visat sig blivit riktigt bra. Ostadigt väder begränsar oss i stugan och man får hitta olika sätt att få tiden att gå. Blåbären har satt fart och vi plockar för fullt och äter och bakade även muffins en dag. Ett trångt litet kök och två hjälpredor gick över förväntan och vi hade ett riktigt bra teamwork och de stunderna är det underbart att få vara mamma till de där två.
Sen kom vår granne och frågade om de ville vara med och göra glass, inget svårt val och de stack iväg nyfikna på vad de skulle få göra. Sen blev det såklart provsmak på gudomligt god vaniljglass.
Kvällarna har bjudit på en varm sol och vi har ätit vår kvällsmat vid sjön och badat. Flickorna är uppe längre men sover även längre så det är bara skönt.
Jag har börjat säga godnatt när vi läst klart och gått ut från rummet, något vi inte gjort på flera år. Gråt och tandagnissel från storasyster och en helt oberörd lillasyster som somnar tryggt och gott med en gång.
Stora full av oro så jag har gått in ofta och klappat och pussat och stoppat om. Så ropar hon och frågar något bara för att kolla att jag är där, kommer upp en stund men går sen och lägger sig igen när vi försäkrat henne om att vi kommer snart och lägger oss hos henne. Och det går bättre och bättre. Skönt för oss och nyttigt för henne att komma till ro och finna trygghet i att somna själv. Milstolpe nr 1.
 Här har det varit jätteviktigt att inte visa minsta frustration och att hela tiden få henne att känna att vi är i närheten. Vara lugn och svara milt hela tiden. Hon påverkas så mycket av vårat sinnelag, det får man inte glömma när vi bryter ett mönster hon haft.

Vi är också mitt uppe i en riktig kalasvecka och idag var det nr 2 för den här veckan. I söndags var det kalas för en av hennes närmaste förskolekompisar i gympasalen. Mycket barn som hon känner men även andra. Och vi provade att lämna henne för första gången. Mamman är informerad om hennes autism och vi pratade igenom lite innan jag sade hej då. Jag och storasyster pratade om det en del på förmiddagen och hon var ängslig och frågade vem som skulle ta hand om henne. Jag funderade en del på om hon är för beroende av mig, att jag kanske är för tillgänglig och hämmar henne socialt vid en del tillfällen.
Men så åkte jag min väg och det tog knappt en timme då hon ringde mig. Svea längtade efter sin mamma och ville att jag skulle komma. Men vi pratade lite och sen bestämde vi att jag avvaktade. Hon fick följa med och hämta tårtan och få en paus från allt stoj. Sen rullade det på, hon ringde igen (mamman) mest för att rapportera att allt gick bra. Det är så skönt att ha och göra med sådana människor vid de här lite speciella tillfällena.
Så jag höll mig borta de timmarna kalaset varade och det är första gången vi lämnat henne. Milstolpe nr 2..
Vår duktiga tjej!

Och idag ringde en fritidspedagog upp mig och stämde av lite för inskolningen av fritids. Det är ju helt nytt för oss och jag har varit lite orolig hur det ser ur på fritids. Om det är för "fritt" för henne. Men hon var verkligen superbra att prata med och vi bestämde två dagar som vi ska dit innan skolan börjar. Känna in miljön lite och hälsa på personalen. Det är nog första gången som vi blir uppringda och jag blev verkligen förvånad. Men det känns bra, riktigt bra.

 

Sköna sommarkvällar!

 

Två små hjälpredor!

 

Vi besökte även min kusin på hennes gård. Det här är Bill & Bull, två tama grisar som går lösa på tomten.