onsdag 27 april 2016

Skör och Kär!

Jag har de senaste dagarna kastats omkring utan att få tag på något att hålla fast vid. Jag har nuddat vid den mörka botten men sparkat mig upp. Något jag trodde var begravt bestämde sig för att hälsa på mig och det fick mig att fullkomligt falla isär. Men det har också fört med sig att människor jag hyser stort förtroende för har stått tätt vid min sida, inte lämnat mig en sekund och funnits i de allra svåraste stunder. Jag är inte ensam i det här och det betyder allt.
Jag ordar inte mer om det, den slutliga processen är igång och dörren ska stängas bakom mig för alltid. Och jag ska orka hela vägen, vi ska orka hela vägen.

Jag ska fortsätta vara mörk och sorgsen en stund. Mail och samtal med rektor och pedagoger ger mig ingenting. Inget nej och inte heller ja. Ingenting förutom att de ska se hur ekonomin ser ut. Kan man ens säga så till en mamma? Jag hör det som: Vi ska se om det finns pengar till att ge ditt barn hjälp i skolan!
Jag exploderar inombords och vill bara skrika dem rakt i ansiktet. Och inget nytt möte blev bestämt så jag vet inte alls hur planeringen ser ut och vad som sker härnäst. Inskolningen fortgår och fungerar bra. Hela hon fungerar bra just nu.
Jag är arg, orolig och ledsen. Känslorna byts av och det gör mig sliten. Jag gråter då och då så känns det bra för en stund. Man lär sig att ta sig samman när det behövs och sen släppa ut allt när ingen ser.

Men nån som ser är min livskamrat, pappan till mina barn och han som jag älskar. Som alltid fångar upp mig när marken försvinner under mina fötter. Vad skulle jag göra utan honom? Bli halv och ofullkomlig. Ingen famn i världen kan lugna mig mer än hans.
Vi hade ett härligt dygn tillsammans under helgen utan barnen. Himmelsk god mat på stan med vänner, rolig föreställning och ett litet otippat möte med människor som gjorde att vi inte kom hem förrän alldeles för sent på natten. Men så trevligt vi hade med nya bekantskaper som knöts.

Det goda gör att man kan hantera det onda. Ge och ta.

 

 

 

måndag 18 april 2016

Lek, besvikelse och mera lek!

Nu är det fokusering på de goda och bra sakerna. En del att ta tag i men det är bara att se till  att få det gjort. Oron över resursfrågan kommer hålla i sig fram till hösten och det funkar helt enkelt inte så det är lika bra att ta kontakt med rektorn och få den där diskussionen ur världen. För den lämnar mig inte i fred annars. Vi blev så väl bemötta sist så vi får tro att den trenden håller i sig.

Helgen har bjudit på lek i olika former, besvikelse och mer lek men nygamla vänner som blev en fullträff. Vad har mamman lärt sig då?
Jo att man inte kan styra över barn som leker och att det inte alltid blir som man tänkt.
Storasyster fick äntligen hit en av sina bästa kompisar från förskolan, något de båda väntat på och pratat om under veckan. Så det var roligt att det blev av. Men det blev inte som varken jag eller storasyster tänkt oss. Allt började bra och jag skickade iväg lillasyster till grannflickan som hon leker så mycket med så att tjejerna här hemma skulle få vara ifred. Bra drag tänkte jag men icke!
Här bestämde de sig för att cykla, men sen skulle de ha princessklänningarna på också och det blev ett hattande fram och tillbaka. Här tappar storasyster fokus och ork när det blir för mycket och kompisen får syn på de andra tjejerna på gatan och sticker dit. Roligt kan man tycka men storasyster blev ledsen och kommer gråtandes till mig. Hon vill leka ensam med sin kompis och vi går dit och ber henne komma tillbaka.
Hon ville inte det och vad gör man?! Hjärtat värkte på mig men man kan ju inte tvinga barn att leka.
Tillslut fick jag med dem hem och sista halvtimmen lekte de veterinärer och det flöt på riktigt bra.
Och när pappa kom och vi satt vi bordet berättade hon för honom att hon varit ledsen och besviken. Och det var säkert inte sista gången, men vi får prova igen snart.

Dagen därpå bjöd på flera roliga äventyr och vi tog bussen in till stan för bio och lek i den fina museiparken. Två av mina gamla kolleger som har barn och barnbarn i samma ålder och som vi träffat förut var med och det var 4 busiga och glada tjejer som lekte tillsammans hela dagen. Och det fungerade så himla bra och de var alla lika delaktiga.
Men så är det ju alltid så skönt att omge sig med människor man trivs med. Det mesta blir liksom enkelt då.

Stora framsteg i ridningen i fredags också och i slutet av lektionen så lämnade jag henne helt och stod längs med sargen. Hon red på volt och kunde göra halt själv. Hon har blivit så duktig och det är verkligen veckans höjdpunkt. Ridläraren berömde henne och hon växte flera meter. Och jag tror det här är ett intresse som kommer hålla i sig länge.

Vi började veckan med ledig måndag allihop och vi grejade åter i stugan. Dagen bjöd på regn och rusk men det gjorde inget, vi tände brasan och myste och grejade iordning inne. Snart hoppas vi på sovpremiären.

Och flera roligheter händer den här veckan. Nya arbetsuppgifter på jobbet, Halv 8 middag med fina gamla kolleger och sist men inte minst barnvakt och en kväll på stan med goda vänner.
Och jag behöver verkligen det här nu.

onsdag 13 april 2016

Från vardagsstress till fristaden!

Efter jobb, mera jobb, utvecklingssamtal, veckoplanering, storhandling och allt som hör vardagen till så kom helgen med först ridskola och trevlig afterwork för min del. Besök hos farmor och farfar och  sen det vi längtat efter så länge. Utemöbler som plockades fram, få igång vattnet, lägga i bryggan och bara greja och pyssla. Sol som skiner, tystnaden och lugnet. Knappt en vindpust och det var bara en svag bris som dansade över sjön. En fulländad dag där vardagen var långt bort och hela familjen mådde gott tillsammans. Vår fristad där dagarna  fylls av lugn och återhämtning. Och nu ligger allt framför oss!