Reload!

Förra helgens tripp till Stockholm gjorde underverk för mig. Man märker vad rik man är när man har nära och goda vänner. Och när man bor tätt tillsammans några dagar får man ut mycket av varandra. Vi pratade minnen och tider som varit, livet och om nuet. Och vi har gått igenom så mycket tillsammans, och jag är så innerligt glad att ha dem i mitt liv. Energin fylldes på och jag mår bra.
Barnen fann sig bra med varandra och vi hade en härlig dag fylld med äventyr på Junibacken. Jag kan varmt rekommendera ett besök där. Vi åkte pendeltåg och fick känna på storstadspulsen på överfulla bussar och ett tempo som är högre än här hemma. Nyttigt för storasyster som emellanåt hade jobbiga situationer att bita i och även för mig att tackla dem i nya miljöer. Och jag fick än en gång kvitto på vad beroende hon är av mig för att nå och passa in i sin omgivning.

Ekorrhjulet rullar på och vi är i god fas med vardagen. Flickorna har bra dagar på förskolan där de vistas ute mycket nu. Vissa dagar känner vi våren i luften och de har letat vårtecken för fullt.
Igår hittade vi videung som slagit ut så vackert och de tog med varsin kvist hem. Mjuka små kattassar som de leker med.
Ridskolan var succé den här gången och jag kommer leva länge på den upplevelsen. Hon fick en ny ponny den här gången, bångstyrig och tjurig med brun och vit päls. Men när hon väl satt i sadeln klickade de med en gång. Hon red lätt, drev till trav och var nog lyckligast i världen där och då. Både jag och ridläraren berömde henne och det stärkte henne såklart och hon var så duktig. Och jag vet faktiskt inte vart det kom ifrån. Det var som natt och dag från förra gången. Säkert har hon iakttagit de andra som travat och nu kom det verkligen till henne. Vi fullföljde hela lektionen och hon ville aldrig sluta trava. Och nu längtar vi båda till nästa fredag.

Vi har varit själva till största delen den här helgen då pappan jobbar nästan dygnet runt. Vi har tagit det lugnt och varit ute en del i skönt väder. Cyklarna åkte fram för en tur de med. Idag åkte vi till mina föräldrar och hade  en härlig dag vid sjön. Vi grillade korv, åkte fyrhjuling och satt i solen.
Nu snart går vi en underbar tid till mötes. Jag älskar våren och att få se allt väckas till liv. Det känns som man precis som naturen blommar ut på nytt efter att ha legat i ide.

Bra vecka och en bra start på en bra helg!

Peppar peppar!! Vi har klarat oss igenom veckan utan sjukdom och vab. Jobbet har varit bra och förskolan har varit bra för båda tjejerna, så nu är det ekorrhjul jag faktiskt saknat igång igen.

Och vilken tur för vi ska på äventyr jag och storasyster. Väskorna är packade och imorgon bär det av till storstan för att hälsa på 2 av mina äldsta och absolut närmsta vänner. Och som jag längtat. Två väldigt viktiga stöttepelare i mitt liv som jag lutat mig på, saknat och haft de roligaste stunder med miljontals gånger. Som jag enkelt förklarade för storasyster så ska vi hälsa på mammas bästisar.

Vi startade vår ledighet med besök hos några av storasysters bästisar, nämligen Jonna och Kicka. Ett kärt återseende och vi hade mysiga timmar i stallet med ridning och pysslande. Hon grejade med henne så länge, borstade, kelade och kände på henne.

Hjälpte till att ge mat och mocka. Och fina fina Jonna som förstår henne så väl. De här träffarna är verkligen guld värda!

Gos....

och kittlande pussar.

En blandning av sött & salt!

Vi möter en ny vecka och jag hoppas vi alla kan fullfölja den utan sjukdom. Det har fortsatt att störa oss och våra rutiner och även förra veckan fick vi hämta hem sjuka barn. Återigen feber, hosta och trötta flickor.
Jag var hemma torsdag och fredag och vi tog det lugnt. Det är viktigare än man tror att vila och ha lugn och ro runt om sig och att verkligen se till att vara helt pigg för att orka möta jobb och förskolan igen. Och tyvärr tror jag min egen rastlöshet har kostat på för oss. Man ska bara ta en tur i skogen, ta en promenad och få luft osv fast man kanske helt enkelt bara ska vara inne och vila. Men det känns som om vi växt fast i soffan vissa dagar. Roliga framsteg vi gjort är att det pysslas en del med båda just nu. Pärlplattor och att göra halsband är några sysselsättningar de roar sig med, spela spel och att måla.
Lillasyster älskar sällskapsspel och igår lärde hon farmor och farfar det senaste inköpet. Det är så roligt att se hennes iver att få berätta reglerna och visa och sen emellanåt bli som ett åskmoln när hon förlorar.
Det är helt nytt för oss då vi aldrig spelat något med storasyster. Vi försöker bjuda in henne men hon har bara intresset en väldigt kort stund. Hon kan titta på en stund men vill aldrig delta. Men hon har varit med på förskolan ibland. Kul att hon intresserar sig för pärlorna iaf och vi har strukit och hängt diverse kreationer i deras fönster.

Vi var till ridskolan igen i fredags och när vi kom dit mötte jag instruktören som sade att det var teori idag. Det är sådant jag MÅSTE veta innan. Kaoset var ett faktum och det var den längsta timmen på länge. Hon var helt förkrossad och kunde inte begripa att det inte skulle ridas idag. Värsta var ju att jag inte visste vad vi skulle göra så jag hade inget att kontra med. Vad vi skulle göra istället. Jag kände mig så illa till mods och så maktlös. Tårarna rann nedför hennes röda kinder och förtvivlan lyste i hennes ansikte. Det var så jobbigt för henne och jag försökte hålla henne och leda henne hela tiden med resten av gruppen. Vi gick till ponnyhagen för att se hur de hade det där, vart de sov och vad de åt. Ibland gick det fånga upp henne men bara en kort stund. Instruktören vet hur det ligger till och försökte väl stötta mig ibland men hade ju ändå en lektion att ta hand om och det var ju fler barn såklart. Vi var  med hela lektionen trots att hon bröt ihop flera ggr.

Och med barn och föräldrar som vi inte känner runt omkring oss ska jag erkänna att jag kände mig stressad och illa till mods. Jag trodde jag kunde hantera detta utan problem men så var det inte. Jag vet att jag tänkte flera ggr hur jag skulle gå till väga men  utan att hitta någon bra lösning. Och att jag blir stressad och obekväm vet jag ju är det värsta jag kan göra mot henne. Speciellt när vi är på okänd mark och hon behöver mitt stöd till hundra procent. Och hennes rödgråtna ögon som oroligt flackade med blicken gör mig så ont. Kanske är hon inte redo än eller så måste vi helt enkelt ta de här motgångarna och lära oss av dem.

Hur mycket kan man kräva av sin omgivning? Jag vet att jag måste ta upp med ridinstruktören att när det är teori eller något utöver den "vanliga" ridlektionen så måste jag veta det innan. Jag dömer inte henne på något sätt men tills nästa gång måste vi veta. Det blir för jobbigt annars.
Samma är det att planera andra saker. Jag och en vän bestämde att vi skulle ses med barnen under helgen. Ingen dag el tid blev bestämt till att börja med och jag kunde alltså inte säga något till henne. Likt det inställda kalaset blev det en inställd lekdate förra helgen då hon låg i hög feber hela söndagen. Och jag fick upprepa mig hela dagen att man inte kan leka när man är sjuk. Men så hördes vi av på lörd eftermiddag och skulle ses på söndagen. Jag sade inget förrän på söndag vid frukost då vi bestämt allt till punkt och pricka med tid och vad vi skulle göra. Hon frågar ofta vad vi ska göra, om vi ska hälsa på någon och liknande. Och jag upplever att hon vill och behöver veta för att förbereda sig och kunna förlika sig med vad som ska hända. En ständig framförhållning som är nödvändig för oss men kanske inte lika viktig för andra familjer.
Viktiga pelare är ju vart vi ska, vilken tid ( före el efter lunch), vilka ska vi träffa och vad ska vi göra. Och vid kalas brukar jag alltid ta reda på vad det bjuds på. Färgen på tårtan brukar vara viktig. Och jag vet vid ett tillfälle då det inte var tårta på kalaset och det blev helt fel.
Nåja, de runt omkring oss kommer väl vänja sig vid våra vanor och alla våra hundra frågor.

Så trots en jobbig fredag för både storasyster och mamman blev det en mysig helg på många vis. Flera efterlängtade möten men vänner jag saknat. Och en ny vänskap som klickade hur bra som helst för storasyster. Korvgrillning i solen, bullbak och fina blommor.

Och så mycket roligt att se fram emot! Och vi börjar med en minisemester jag och storasyster nästa helg då det bär av till storstan. Något vi båda ser fram emot.

High to Low!

Sjukstuga här igen. Två hängiga tjejer som somnade med mig ikväll, en feber som inte riktigt kan bestämma sig och emellanåt verkar hoppa mellan dem.
Jag började min helg med att gå ifrån jobbet vid lunch igår för att hämta hem lillasyster som brände het och som inte var pigg alls. Hon sov hela eftermiddagen och åt knappt men drack åtminstone en del. Idag var hon piggare och jag hade bokar frisörbesök för dem på morgonen. Första gången de skulle klippas på salong och det gick helt ok. Den lilla satt som ett ljus och kunde nog inte riktigt bestämma sig vad hon tyckte om det. Jag såg hur misstänksam hon var men fick tillslut rosa slingor och var stolt som en tupp för att ha överlevt det hela. Storasyster var mer ängslig som vanligt och ville inte riktigt sitta stilla. Tjejen som klippte dem var tålmodig och lugn och arbetade snabbt och båda var klara på en halvtimma. Bra jobbat och jag kommer gå dit nästa gång också.

När vi kom hem dalade storasyster snabbt och fick feber. Så tråkigt och man känner sig så låst när en är pigg och en hängig, man kan inte riktigt uppfylla någons behov känns det som. Hon piggnade till på em och vi bestämde oss för att åka på ridlektionen trots förmiddagens tillstånd. Jag kände att det skulle bli värre att styra av det som vi pratat om hela veckan och som hon var helt inställd på. Vi får vila och ta det lugnt imorgon om det krävs.
Hon hade samma ponny som sist och idag red de barbacka. Ovant till att börja med men hon hittade ett sätt att sitta stadigt på tillslut. Hon håller tyglarna rätt men har svårt att ha dem korta och därmed blir det svårare att styra hästen. Hon tycker det är roligt men man får ta det i hennes takt hela tiden. Hon orkade inte hela vägen idag heller men längre än sist. Idag var de endast fyra barn på lektionen och ridläraren är bra och tydlig. Dock går jag bredvid hela tiden och berättar för henne vad vi ska göra härnäst. Upprepa och förstärka det som sägs hela tiden.

En ganska hektisk vecka som inneburit 2 möten på olika skolar vi tänkt på inför förskoleklass. Skolor som har knappt en km mellan sig men som efter mötena lika gärna kunde ligga på varsin sida jordklotet. Så olika upplevde vi dem. Men vi har bestämt oss nu och det känns rätt och vi har varit överens och kännt likadant.
En trevlig omgång Halv 8 med god mat och poolbad. En sen kväll som gjorde mig trött dagen efter såklart. Och så äntligen blev utvecklingssamtalet av med chefen. Skönt att ha det gjort och jag överraskade mig själv med att vara självsäker och rak när det kom till den obekväma frågan lön. Jag har alltid haft svårt för såna typer av diskussioner och önskat att jag hade mer skinn på näsan då. Men  vad det blir vet jag inte än men det kändes ändå som ett väldigt bra samtal och vi bekantade oss lite mer.

Resten av helgen tar vi som den kommer. Inga speciella planer och det känns skönt. Vi vilar upp oss och hoppas på att vara helt friska och starka inför nästa vecka. Jag njuter över mina lediga helger och känner mig så tacksam över dem.

Ha en skön helg och ta hand om varandra!