När vädret inte är riktigt till belåtenhet så är det väldigt praktiskt att bara ha 45 minuter mellan sommarstället och huset i stan. Vi kan ganska snabbt packa oss iväg till endera stället utan att det kräver för mycket planering och förberedelse.
Och efter det fantastiska väder vi hade följde en vecka med regn, låga temperaturer och grå himmel. Så denna vecka har vi mest varit stadsbor och besökt en ny lekpark i herrgårdsmiljö, cyklat, lekt och kokat jordgubbsylt.
Jag och Svea var och träffade en av favoritkompisarna från förskolan en förmiddag och det var en lyckad lekträff. Vi cyklade hem till henne där de lekte och busade några timmar. Vi gick till skogen och en lekpark som ligger där, gjorde smultronstrå och smakade på omogna blåbär. Vid lunch var Svea trött och det märks väl då hon börjar greja för sig själv. Hon blir svårare att locka med i lek och pausar genom att sluta sig. Hon svarar inte riktigt på tilltal och kan säkert upplevas som lite ointresserad och nonchalant. Då vet man att det är dags att bryta upp. Men det var en härlig förmiddag och ett kärt återseende av två sprudlande små tjejer.. Nu vet de om hennes diagnos och jag tycker det är skönt berätta och möts nästan alltid av förståelse och frågor om henne. Jag ser det som nödvändigt och att det är uteslutande positivt för henne att omgivningen vet.
Något jag gillar med sommar och ledighet är att det lättare skapar spontana möten och umgänge med vänner och familj. Så en eftermiddag begav vi oss till goda vänner där vi grillade hamburgare och hade en mysig kväll. Barnen lekte och vi trivdes.
Jag har börjat jobba igen fast bara för en kort stund som tur är. Jag känner mig långt ifrån klar med semestern och längtar efter mer varma och lata dagar. Jag hoppas på fler fina dagar vid lagunen, trots att det bara var en dryg vecka sen känns det långt borta.
I fredags återvände vi till lantlivet och ägnade eftermiddagen åt att hjälpa grannarna att röja mellan våra tomter. Flickorna var med och hjälpte till och det var riktigt mysigt. De är båda pensionärer men trots ålderskillnaden har vi alltid trevligt med dem. Efteråt blev vi inbjudna på ett glas öl som belöning för allt slit. Deras äldsta dotter kom på besök med sin man och sällskapade oss. Och ungarna blev som magneter till honom. De berättade att alla ungar gillade honom och efter bara en liten stund satt han med Svea i soffan som berättade om hela filmen för honom. Hon pladdrade som aldrig för och de här mötena är helt fantastiska. Dagen efter fick hon syn på honom från gräsmattan och stack dit på en gång med Agnes i hälarna. De letade efter haren och spekulerade i vad sniglar äter. Så jag kan inte tänka mig annat än att han är en god människa och jag tror även han var förtjust över sina nyvunna vänner.
Och jag var mer än nöjd, att se tryggheten och ivern att få berätta och visa något för en människa de inte känner.
Nu har jag snart betat av mina två jobbnätter och för tillfället är jag mer död än levande. Natt är verkligen ingen favorit och jag orkar inte riktigt med det längre. Det tar på hälsan och jag känner mig alltid urkramad efteråt.
Jag väntar ivrigt på besked denna vecka och trots att allt är väldigt osäkert så har jag redan börjat hoppas på förändring. Så håll tummarna för mig kära ni, att det löser sig som jag hoppas..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar