Utflykt till Kolmården!

Så har vi varit på en liten utflykt till Kolmården. Det är verkligen en fin park och man behöver 2 dagar för att hinna med allt utan att stressa ihjäl sig. Flickornas favorit blev Bamses Värld som var nytt för i år. Karuseller, affär, alla figurernas hus i verklig storlek och teater. Det var som en liten by och jättemysigt. Lite otippat då storasyster inte varit särskilt intresserad av Bamse tidigare men när teatern började stod hon som klistrad och såg på, vinkade och dansade försiktigt med i slutet. Vi såg flera djur och det är mäktigt att bara stå några meter från tigrar, björnar och elefanter. Men jag tror faktiskt det var vi vuxna som var mest intresserade av djuren. Alltså när man åker i väg på sådana här utflykter så gör man det för barnens skull, det är vad man vill få det till i alla fall. Men det känns som att det är vi vuxna som bestämmer hela tiden, man ska hinna med allt och gärna lite till. När vi frågade andra dagen vad de helst ville göra så sa de Bamses Värld och lekparken. Okej, lekparker har vi fullt hemma och kanske inte det man tänkt sig när man kommit till en stor djurpark. Men eftersom vi bokat delfinshowen så fick vi bege oss dit. Vi hade nog trott att de skulle bli mer fascinerade av de fantastiska djuren, men det var mest när de hoppade och snurrade de satt stilla. Lillasyster var kanske i minsta laget för det och hade mestadels myror i brallan. Jag vet att jag tänkte när vi bokade att vi även skulle förboka delfinerna så vi skulle få bra platser, slippa kö och planera efter den. Det blev snarare tvärtom, att vi fick övertala dom och lova att gå tillbaka till Bamse efter showen och när vi släpptes in och fick våra platser var det 20 minuter kvar tills det skulle börja. Det är inte helt lätt att sysselsätta 2 barn den tiden och sitta still. Inte våra barn i alla fall. Så det kändes som att det hade blivit fel hur jag än tänkt. Kön till det andra insläppet var lång och trång och de stod länge innan de fick bli insläppta, det kändes inte heller bra. Överlag var det inte så mycket folk, trängsel och köer i  parken så den delen funkade bra.
När vi sen  kom till hotellet satte vi på oss badkläder och begav oss till det Spa som fanns på hotellet och det var verkligen en fullträff, de älskade det och vi höll på att aldrig få med dem upp. De hoppade och simmade (nåja, tog sig fram) emellan oss.

På sådana här resor ser man ännu mer tydligt att vi har ett barn som inte är som andra, vi har lärt oss flera saker till nästa resa och det kostade mig återigen förtvivlan och oro. Det värsta var frukosten på morgonen. När vi kom till matsalen så var det ganska mycket folk och svårt att hitta ett bord, jag hittade ett tillslut och det var nära maten. Vi satte oss och skulle gå och hämta mat när hon börjar gny och ta sig om magen.
-Jag har ont i magen och vill inte äta. Jag vill gå härifrån mamma!
Jag ser vad ängslig hon är och då hör även jag vilken ljudnivå det är. Ett högt sorl som blandas med barnskrik och alla människor som rör sig omkring oss. Hon gungar fram och tillbaka på sin stol och jag får en sån klump i halsen. Stressad tränger jag undan tårarna som bara vill välla ut och får tag på en servitör och ber om hjälp, att vi måste få ett bord på ett lugnare ställe. Hon är jätterar och ser nog hur upprörd jag är och säger att man kan äta en våning upp, där det är mycket mindre folk. Vi börjar plocka ihop våra saker och då blir ju lillasyster så arg som precis börjat mumsat i sig av allt gott hon fått. Hur förklarar jag för en 3 åring att vi måste byta plats för att storasyster inte kan sitta här?! Allt blev rörigt men på väg ut hittar vi ett tomt bord som det är mycket lugnare vid och sätter oss där. Vi får i oss vår frukost men jag gråter inombords när jag tittar på henne. Vad utsätter vi henne för egentligen?
Resten av dagen fungerar bra och efter delfinerna hänger vi i lekparken och hos Bamse resten av dagen innan det är dags att bege sig hemmåt. Vi var slitna hela familjen och det har varit sena kvällar. Men en rolig resa som var nyttig att göra och jag hör dem prata om en del djur och Bamse forfarande. 

Men det är sannerligen inte helt lätt alla gånger!

Nu är vi tillbaka i sommarstugan med lugn och ro och väntar på den värme de lovat ska komma snart..

 Farmors hus!

Linbanan!

Den fantastiska delfinshowen Life!    

Livets vändningar!

När bråkiga barn och regniga dagar inte spelar någon roll. När man inser vad som är värt att gnälla om och inte gnälla om. När man märker att mattan under fötterna rycks bort och livet på bara på några sekunder tar en helt ny vändning. Från att känna sig stark, lycklig och så rik på vad livet har gett till att det livet plötsligt också väljer att skänka oro och rädsla. Att livet väljer att tvinga in dig på en väg du inte känner till och som är svår och smärtsam att vandra. 

En vän har fått svåra besked och jag tänker på dig så otroligt mycket. Jag ska kämpa varje dag med dig och din familj i tankarna. Var stark, jag vet att du kan!

Familjen Surmule!

Det kryper fortfarande i kroppen på mig och om det är rastlöshet vet jag inte. Ett störmoment är det i allafall, kanske är det det förbaskade vädret. Idag bestämde vi oss för att ta en tur till Arvika, det är så mysigt där och de har gjort en så stor och fin lekpark vid vattnet som vi tänkte besöka. Vi hade sol när vi åkte och lagomt till vi parkerade bilen kom regnet, och det med råge också. Stövlar hade vi med men inga regnkläder. Allt blev dyblött och det regnade av och till hela vår vistelse. Inget blev som vi tänkt oss och barnen var inte på humör de heller. Svea frågade oavbrutet när regnet skulle sluta och hur svarar man på det?!
Så en rörig dag med röriga barn och missnöjda föräldrar. Jag antar att våra humör påverkar barnen mer än man tror och det där man säger: "Det blir aldrig som man tänkt sig" känns väldigt sant idag, fast med en negativ klang. Jag kan inte låta bli att tänka att vår familj inte ska ha de här röriga, griniga dagarna, de är inte bra för någon av oss. Svea har varit yvig, fladdrig och svängt i humöret även hon.
Nåja, det blev restaurangbesök, leksaksaffärsbesök och avslutningsvis fika på ett riktigt gediget konditori så helt åt skogen var väl inte vår utflykt.
Vi får ladda om för nya äventyr och jag får se till att rycka upp mig lite. Det är sommar, det är semester och en tid som är för värdefull att slösa bort över att sura över väder och två retstickor till systrar.
Måndag idag men jag tänker sippa på ett glas vin i alla fall. Over and out!

Halvtid!

Ja då har halva min semester snart passerat. Sen ska det jobbas lite sådär lagom i 2 veckor för att sen njuta ytterligare i 3 veckor. Förhoppningsvis ska den där jobbångesten hålla sig undan länge till. För visst är det väl så att den kryper sig på när halva semestern gått, man vet ju hur fort tiden går och så mycket man vill hinna med. Hittills har vi inte gjort några större utsvävningar och de sista dagarna har vi tillbringat i stan då det faktiskt regnat väldigt mycket. De dagar som regnet väljer att ösa ner oavbrutet blir det väldigt långsamt i stugan, den är inte speciellt stor och sitter man inne en hel dag blir man väldigt rastlös. Inte nog med det så fick vi besök den regnigaste dagen av alla, så typiskt. Men vi hade en mysig dag ändå, fast när eftermiddagen kom bestämde vi oss för att packa oss hem till stan. Det är väldigt praktiskt att inte ha så många mil emellan för då kan man lätt vara lite impulsiv gällande det.
Vi besökte det nya leklandet i stan och det blev en riktig fullträff. När vi kom strax efter lunch var det fullt på parkeringen och vi började tveka och tänkte att det kanske inte var så bra idé. Men vi hade redan förberett och visat bilder på hur det ser ut därinne och hon var helt inställd på att åka rutschkanor så det var inget alternativ att vända hemmåt heller. Väl inne var det stort, öppet och kändes luftigt på ett bra sätt. Ganska mycket barn med de var utspridda väldigt bra och hon kastade sig in alla möjliga utmaningar. Stimmigt och högt tempo, något som borde vara ren tortyr för henne, så såg vi inte skymten av oro eller att hon hade det jobbigt. Hon har ju sagt till på senaste tiden att hon vill hem, är trött eller har ont i magen som vi tar som tecken på att hon behöver komma ifrån och vila sig. Men de hade så roligt därinne och efter 3 timmar var det svettiga och rödrosiga barn vi tog med hem.
Midsommarafton var det också full rulle och en dag som gick väldigt bra. För de här tillställningarna har blivit annorlunda för oss. Man är lite ängslig innan, det ska förberedas så mycket det går och vara lyhörd mot henne i stort sett hela tiden. Men nu var det på trygg mark hos farmor och farfar och det gör det enklare. Vi åt gott, dansade runt midsommarstången och umgicks. Storasyster hade ett så fint hårband av blommor som hon knappt tagit av sig medans lillasyster vägrade blommor och valde sig en stråhatt istället som hon är väldigt stolt över. Vi hade två väldigt fina midsommarflickor som höll igång till efter kl 22.

Nu är vi tillbaka i stugan och det är märkliga känslor man har, för man längtar hit så mycket när man inte är här. Som ett dåligt samvete på något sätt. Och för ett par dagar sen var jag så less och kunde inte komma härifrån snabbt nog. Jag har känt mig rastlös ett tag nu och det ska bli kul att komma iväg på en liten tur på torsdag. Då är det dags för Kolmården och det ser jag verkligen fram emot. Vi ska även hinna med ett 4 årskalas denna vecka då det är en flicka från Sveas avdelning som fyller år. Så vi har köpt en present och jag har lovat att hon ska få ha klänning och sitt blomsterband i håret. Det var nämligen väldigt viktigt när man ska på kalas.

Kärlek till Sommaren!

Vi har haft en riktigt bra start på semestern på alla sätt. Värmen har hängt i och dukat upp för både båtturer och bad. Fortfarande väldigt kallt i vattnet men det har inte stoppat tjejerna, de har lekt, grejat och doppat sig för fullt. Vi har mumsat på jordgubbar och njutit av härlig sommar när den är som bäst. Och på lördagen lämnade vi lilla till mormor och morfar och stora till farmor och farfar och hade en mysig kväll på tu man hand. Henrik sprang först stadsloppet så möttes vi upp hemma i stan där vi drack bubbel och tittade på det fina prinsbröllopet. En perfekt start med all kärlek de utstrålade. Sen åkte vi in till stan där vi åt och drack gott och bara njöt helt enkelt. Det är så otroligt värdefullt att få de här kvällarna emellanåt. Jag kan känna att som småbarnsförälder och att ha ett barn med särskilda behov så behöver man verkligen rå om varandra och vårda förhållandet noga. Man är liksom alltid på väg och sätter ofta den andra åt sidan, det är alltid något barn som behöver ens uppmärksamhet mer. Helt naturligt såklart men man känner desto starkare de här fina kvällarna att det verkligen behövs.

Det kändes även bra att dela tjejerna åt ett dygn. De har varit tätt ihop hela veckan och knappt lämnat tomten. Det har gått bra men det är en del kiv emellanåt och de har börjat med att de alltid tävlar om vem som ska vara först, först att få mat, först att gå ut, först att få tänderna borstade, ja det mesta och det är rätt påfrestande och de retas gärna med den som blir arg.
Men den här veckan är det lite aktiviteter planerat och imorgon ska vi och hälsa på en fin kollega till mig. Hon har två katter som Svea är väldigt förtjust i så hon ser verkligen fram emot det. Sen är det en av de absolut finaste människor jag mött, hon är god rakt igenom och jag tycker mycket om henne.  Och vad som bekräftar detta tydligt är att Svea är lika glad i henne hon med. Jag minns första gången de möttes, när hon var och hälsade på oss i stugan och Svea ber henne sätta sig i soffan och läsa en bok för henne och hon kryper intill henne. Det är inte vanligt förekommande kan jag lova så det känns som ett slags kvitto att hon verkligen är en fin själ, så okomplicerad.

Och på onsdag kommer det lekkompis till lillasyster och det är ju också så efterlängtat. Hon är verkligen i lekens värld nu och hittar på det mesta. Det bästa är att hon drar med storasyster i det hela men hon kan ju tröttna så tvärt eller lätt komma in på ett annat spår. Så det ska bli kul med främmat, de har inte setts på ett tag nu. Jag känner att vara hemma i  8 veckor hemma så måste man aktivera dem emellanåt och styra upp träffar med kompisar, det blir så väldigt lång tid annars.
Och så är det midsommarafton, en afton som vi de senaste åren tillbringat hos Henriks föräldrar. En dag fylld med traditioner och det är så roligt för barnen. Jag tror de kommer minnas de här kalasen med glädje, det görs midsommarstång och vi plockar blommor, vi äter gott och fikar, går till sjön för midsommarbadet med farfar i spetsen oavsett väder. Och de busar tills de helt enkelt stupar i säng så det är verkligen en härlig midsommarafton vi har där varje år. Så mycket roligheter att se fram emot denna veckan. Hoppas vädret håller i sig också, det påverkar mig så otroligt och

jag känner verkligen vad bra jag mår nu.

   

Vi mår bra!

Ja det gör vi faktiskt. Vi hämtade två tjejer som var redo för sommarlov igår på förskolan. Lillasyster hade varit så uppspelt under dagen att hon inte kunde sova middag. För hon skulle åka till stugan och äta glass och ha sommarlov. Det berättade hon för alla som ville höra på. Vi kramades hej då och önskade en härlig sommar. Svea var också ivrig och verkar helt inställd på långledigt. Så bar det av med en fullpackad bil mot landet och lugnet. Och vi mår gott och har det bra. Flickorna trivs och upptäcker omgivningen på nytt, känner på det än sålänge alldeles för kalla vattnet. Vädret är än så länge med oss och att ha tidig semester har också sina fördelar med långa ljusa kvällar och grönska. 

Vi har en riktigt fin kväll!

Sol i sinne!

Jag går en härlig tid till mötes och så mycket att se fram emot. Imorse klockan sju gick jag på min semester. 4 veckors ledigt, 2 veckors jobb sen ledigt i 3 veckor till. Känns nästan overkligt med så mycket ledigt sommartid och det ska bli underbart.. Flickorna ska vara hemma i 8 veckor, något som jag till en början kände mig lite kluven inför. Det är väldigt lång tid och jag kunde inte låta bli att oroa mig lite för hur det här långa avbrottet skulle spegla sig till hösten, och det gäller båda lilla och stora. Men jag har bestämt mig för att se det som en välbehövlig återhämtning för alla, vi ska ha det lugnt och skönt, låta dagarna bestämma själva hur de vill att vi ska följa dem. Jag ber om fint väder så vi kan vara i stugan och låta alla våra vänner och familjer komma så mycket de vill, bada, åka båt, äta gott och låta solen värma oss ända in i hjärtat. Tid för återhämtning, tid för utveckling och tid för att rå om de man älskar.

Och den här veckan har jag öppnat en port som är okänd, som öppnar för förändring och som jag håller på att göra mig redo för. Som jag bestämt mig för att följa om det är möjligt. Jag har grubblat, vänt och vridit mig och nu bestämt att våga mig vidare. Jag får återkomma mer då det är alldeles för tidigt att berätta något mer, men jag har ändå bestämt mig.

Henrik jobbar några dagar till och vi blir kvar i stan en stund till. Nästa helg har vi ordnat barnvakt och ska fira in långledigheten med att äta gott och känna på stadens puls. Riktig lyx för oss småbarnsföräldrar.

Vi får lite förändringar till hösten på förskolan som jag inte riktigt bestämt mig för hur jag ska bemöta, min första känsla är väl oro som vanligt. En förändring som  kan ta värdefulla resurser från Svea. Jag orkade såklart inte hålla mig för hennes pedagog och ventilerade mina tankar. Hon var med på banan och hade detta med i beräkningen och vi bestämde att ge det några veckor och se hur det fungerar. Blir det inget bra för henne så får vi helt enkelt ta fram sköldarna igen för strid till det vi har  rätt till. Men jag ska faktiskt försöka stoppa undan allt det där under sommaren. Det där får vi stångas om i höst om det ens behövs. Nu är nu, jag känner att en tyngd är borta och jag tänker låta sommaren läka mig och återhämta mig. Njuta av ledigt, inga måsten och att ge flickorna det bästa sommarlov jag kan..