En Helt Ny Värld!

Oj så längesen jag skrev! Men lusten har inte riktigt funnits och dagarna fylls på med så mycket annat den här tiden på året.
Vi har idag så smått börjat känna på vardagen igen. Pappan har börjat jobba och jag och storasyster har besökt fritids. Lillasyster fick vara på sin avdelning några timmar och det var ett kärt återseende.

Intrycken för mig och storasyster har varit jättebra idag. En välkomnade miljö och personal som visade sig beredda att ta emot oss. Hon fann snabbt sin plats med två andra flickor som kom från samma avdelning tidigare. Jag hade under tiden ett bra och rakt samtal med den fritidspedagog som kommer ha hand om henne. Och det kändes som vi klickade på ett bra sätt och jag kunde ana att hon var nöjd med att jag var rak och öppen när hon bad mig berätta om vår lilla tjej. Jag har ju en tendens att mala på i evigheter när det kommer till just henne. Men som sagt, ett bra möte där vi lade en bra grund till en relation som ska vara några år.

 Och de lekte ute, pysslade inne och hon var inte det minsta ängslig. Inte vad jag kunde läsa av i alla fall. Tanken från början var att vi skulle gå hem innan lunch men då var hon så inställd på att gå med alla barn så jag backade och följde hennes tempo helt.
Jag satt avsides och iakttog mest hela dagen och det var ett obeskrivligt lugn som spred sig i kropp och själ på mig. Det känns så bra och att vi gjort rätt val.
Vi hälsade även på hennes lärare som var i full gång med att fixa i ordning i klassrummet. Hon har flyttat om strukturerat upp så barnen lätt hittar och kan använda olika saker och material. Olika krokar med färg, samlingshörna med kombinerad läshörna där hon hängt tyg likt en himmelsäng över soffan och där hon från sin plats lätt kan se barnen. Gjort i ordning lådor och köpt lika pennskrin och vattenmuggar till alla så det inte ska vara olika och skapa konflikter där det ska jämföras. Hon har satt storasysters plats i korridoren precis snett mitt emot dörren in till klassrummet bredvid  en bänk och med nära kompisen på andra sidan. De två andra platserna tillhörde två pojkar som var väldigt lugna och som hon trodde skulle passa bra tillsammans med henne.
Alltså behöver jag säga hur nöjd jag är! Det är änglamusik i en orolig mammas öron.
Så med det självförtroendet hon visade idag och hur de skapat  en miljö som kommer passa henne och ge henne de förutsättningar hon behöver för att trivas, må bra och utvecklas tillsammans med sina klasskamrater så är jag inte det minsta ängslig just nu.
Och minns ni Tove? Fina lugna Tove som tog henne under sina vingar. Hon kom smygandes fram till oss idag och hälsade och kommer gå på samma fritids. Hon kramade henne även hej då när vi skulle gå och storasyster var så blyg så hon nästan kröp ur skinnet.

 

En för tillfället tom skolgård som tömdes när klockan ringde för lunch.

Känn Ingen Sorg Göteborg!

Vi har avverkat fartfyllda dagar i Göteborg med farmor och farfar. Vi checkade in på ett otroligt fint hotell som hade allt vi bara önskat oss. Riktigt lyxigt för en småbarnsfamilj som inte flanerar så ofta, 21:a våningen med en utsikt som är svår att beskriva. Fin frukost i en miljö där varje inredningsdetalj kändes planerad in i det minsta, trevlig personal och rent och snyggt. Så verkligen lyxigt.

Dag ett när vi kom besökte vi Universeum som erbjöd en hel massa olika aktiviteter, regnskog och djur som jag trodde skulle vara intressant var mest blött, mörkt och tidskrävande. För att sen hitta "Jobbis" där man kunde leka och klättra fritt och som blev riktigt populärt, även en våning i hälsans tecken där man kunde testa styrka, balans och hur kroppen fungerar, det gick hem hos systrarna.
Vi avslutade med att hälsa på mammutarna och få rida på dem.

Dag två gick vi proppmätta efter lyxfrukost till ett fullt Liseberg. Och jag kan inte nog vara tacksam om ett proffsigt bemötande. Vi var oförberedda om vad som gällde för ett barn med npf ( neuropsykiatrisk funktionsnedsättning) och att de helst ville ha ett skriftligt intyg om att barnet behövde en ledsagare.
Vi har väl egentligen inte varit i behov av det förrän nu och inte vetat hur man går till väga för att få ett intyg heller för den delen.
När jag hört ordet ledsagare tidigare har jag nog mest tänkt på en anställd personlig assistent eller liknande, men inte att vi som föräldrar skulle varit det.
Men såklart är vi det i de här situationerna. Ni vet ju har jag ofta förklarar oss som hennes förlängda arm och det passar ju så bra in här också.
Kvinnan på gästservice på Liseberg var så tillmötesgående och gav mig ett band som gjorde att vi kunde gå före i köer och jag kunde åka gratis  med henne. Vi fick betala för henne som alla andra men inte jag. Vi gick även in en speciell ingång vid entrén för att slippa den långa kö som ringlade sig långt bak.
Allt det här gjorde så att vi fick en fantastisk dag där hon fick åka alla karuseller hon ville utan att utsättas för stress och en väntan som hon har svårt att förstå. Det var över 20.000 besökare den här dagen så det bar jobbigt för många och vi var riktigt slitna hela bunten efter en heldag. Men tjejerna var så lyckliga och nöjda och vi är är så tacksamma för hur vi blev bemötta av all personal. Aldrig ett endaste problem.
Det är allt det här som gör det enklare för oss och som gör att vi kan fokusera på henne och hur hon mår i de här miljöerna.

Sista dagen hängde vi i fina parken Trädgårdsföreningen och gjorde även ett besök vid Alfons Åbergs kulturhus, inte så imponerande som jag väntat mig men här gillade barnen att vara. De lekte i kojan, kiosken och åkte rutschkanan hundra ggr, vi köpte en ny bok till vår Alfonssamling för att sen starta resan hem.

Ett stort tack till de bästa svärföräldrar man kan önska sig. Ni hängde med bra i ett högt tempo och det är verkligen guld värt att ha ett par extra ögon med på sådana här äventyr. Flickorna och även vi är så tacksamma att ni följde med. Ni betyder oerhört mycket för oss.

 Tycker om symbolen på bandet. 

"Den förlängda armen"

 Fin utsikt från 21:a våningen!

 Pappa och farfar var modiga. Vi tjejer nöjde oss med att titta på.

 I Alfons värld.

 Trädgårdsföreningens fina lekpark.

Livet Som Pågår!

Vi njuter av den svenska sommaren som visar sig från sin bästa sida. Dagar rullar på och vi har hunnit med både den årliga sommarfesten och att fira lillasysters 4-års dag. Jag jobbade även några dagar för att nu vara ledig i ytterligare 4 veckor.

Vi har varit kaninvakt till två söta kanintjejer den här veckan, så vi har matat och städat och pysslat om dem. Storasyster kunde sitta hos dem i timmar. Hon bad om en filt så hon kunde ligga hos dem i hägnet.

Nu sitter vi i bilen på väg till Göteborg. Hotellövernattningar och Liseberg och barn som är förväntansfulla. Vi har tittat på bilder och pratat om karuseller och stora gröna kaniner. 

Skönt med lite miljöombyte för oss alla. 

Båda har varit i en riktig utvecklingsperiod, det hör väl oftast sommaren till. Plockat bort stödhjul på cykeln, simmar med bara armpuffar och frigör sig överlag. Vi sade att det känns som om båda klippt navelsträngen med oss. Går själva till kompisar och lekparken och det känns lugnande och samtidigt väldigt annorlunda för oss. 

Ibland vill man stanna tiden och ibland vill man bara skynda på den. Men den går i sin takt oavsett och vi kan inte påverka den. 

Det är livet som pågår.

 

Isa & Iris!

 

Lata dagar och milstolpar!

Vi har saktat ner på tempot och det har varit riktigt skönt. Dagar som jag förutspått skulle bli långa och rastlösa har visat sig blivit riktigt bra. Ostadigt väder begränsar oss i stugan och man får hitta olika sätt att få tiden att gå. Blåbären har satt fart och vi plockar för fullt och äter och bakade även muffins en dag. Ett trångt litet kök och två hjälpredor gick över förväntan och vi hade ett riktigt bra teamwork och de stunderna är det underbart att få vara mamma till de där två.
Sen kom vår granne och frågade om de ville vara med och göra glass, inget svårt val och de stack iväg nyfikna på vad de skulle få göra. Sen blev det såklart provsmak på gudomligt god vaniljglass.
Kvällarna har bjudit på en varm sol och vi har ätit vår kvällsmat vid sjön och badat. Flickorna är uppe längre men sover även längre så det är bara skönt.
Jag har börjat säga godnatt när vi läst klart och gått ut från rummet, något vi inte gjort på flera år. Gråt och tandagnissel från storasyster och en helt oberörd lillasyster som somnar tryggt och gott med en gång.
Stora full av oro så jag har gått in ofta och klappat och pussat och stoppat om. Så ropar hon och frågar något bara för att kolla att jag är där, kommer upp en stund men går sen och lägger sig igen när vi försäkrat henne om att vi kommer snart och lägger oss hos henne. Och det går bättre och bättre. Skönt för oss och nyttigt för henne att komma till ro och finna trygghet i att somna själv. Milstolpe nr 1.
 Här har det varit jätteviktigt att inte visa minsta frustration och att hela tiden få henne att känna att vi är i närheten. Vara lugn och svara milt hela tiden. Hon påverkas så mycket av vårat sinnelag, det får man inte glömma när vi bryter ett mönster hon haft.

Vi är också mitt uppe i en riktig kalasvecka och idag var det nr 2 för den här veckan. I söndags var det kalas för en av hennes närmaste förskolekompisar i gympasalen. Mycket barn som hon känner men även andra. Och vi provade att lämna henne för första gången. Mamman är informerad om hennes autism och vi pratade igenom lite innan jag sade hej då. Jag och storasyster pratade om det en del på förmiddagen och hon var ängslig och frågade vem som skulle ta hand om henne. Jag funderade en del på om hon är för beroende av mig, att jag kanske är för tillgänglig och hämmar henne socialt vid en del tillfällen.
Men så åkte jag min väg och det tog knappt en timme då hon ringde mig. Svea längtade efter sin mamma och ville att jag skulle komma. Men vi pratade lite och sen bestämde vi att jag avvaktade. Hon fick följa med och hämta tårtan och få en paus från allt stoj. Sen rullade det på, hon ringde igen (mamman) mest för att rapportera att allt gick bra. Det är så skönt att ha och göra med sådana människor vid de här lite speciella tillfällena.
Så jag höll mig borta de timmarna kalaset varade och det är första gången vi lämnat henne. Milstolpe nr 2..
Vår duktiga tjej!

Och idag ringde en fritidspedagog upp mig och stämde av lite för inskolningen av fritids. Det är ju helt nytt för oss och jag har varit lite orolig hur det ser ur på fritids. Om det är för "fritt" för henne. Men hon var verkligen superbra att prata med och vi bestämde två dagar som vi ska dit innan skolan börjar. Känna in miljön lite och hälsa på personalen. Det är nog första gången som vi blir uppringda och jag blev verkligen förvånad. Men det känns bra, riktigt bra.

 

Sköna sommarkvällar!

 

Två små hjälpredor!

 

Vi besökte även min kusin på hennes gård. Det här är Bill & Bull, två tama grisar som går lösa på tomten. 

Sommarlov!

Så har en hel vecka redan rusat förbi. Och den har bjudit på en skön blandning av det som kallas svensk sommar. Mestadels har vi kopplat av i stugan.
Midsommarafton blev exakt så bra som man bara kan önska sig med ett underbart väder och glada barn. God mat och de traditioner som vi kommit att tycka så mycket om. Plocka blommor till stången som sen kläds in i löv och flaggor, sen all dans som de små älskar. Lillasyster var i högform och ville lära ut alla sina favoritsånger från förskolan.
Tårtan var något alldeles extra i år och lika god som vacker att se på, sen en promenad ner till sjön för att svalka sig med ett dopp.
En heldag som vi får bära med oss med värme ända tills nästa år.

Vi passade på att ta en dag på sjön när solen visade sig som mest och fick en härlig dag vid en sandstrand med min bror och hans familj. En sådan där dag som man tänker semester, sol, bad och en  fin kväll med korvgrillning vid bryggan. Alla trivs och det ligger ett lugn över oss där ingen klocka, inget jobb ja ingen vardag alls finns i närheten. Då allt känns fint och enkelt.

Sen har vädret svajjat lite och allt blir inte riktigt lika enkelt. Det märks mer i år att framför allt lillasyster blir rastlös. Hon är så otroligt social och vill helst att det ska hända saker hela tiden och gör det inte det inte det ser hon till att det gör det. Vi tog några dagar i stan för tvätt och att se till huset. Då lektes det till långt in på kvällen men grannbarnen och de cyklade själva till lekparken.
Jag har funderat lite över det där med att låta dem gå själva och känner mig lite kluven för det. Jag vet att de hittar hem för det är inte långt och jag ser delar av parken från huset. Jag vet också att de håller ihop och att de kommer om det skulle hända något. Men är de tillräckligt stora för att lämnas obevakade?

Vi cyklade till Mariebergsskogen för en härlig eftermiddag med vänner, en heldag som gjorde dem helt utmattande. Men när det är leken som gör dem trötta känns det så härligt inombords på mig. Storasyster har vid flera tillfällen visat stor nyfikenhet på nya barn och tar till och med kontakt. Hon är till en början väldigt försiktig och gör precis som de andra barnen och som de säger. Men kommer det ändå till en punkt då hon inte tycker något är ok säger eller visar hon det.
Idag bestämde vi oss för att åka in på festivalen i stan som på eftermiddagen har massa roligt för barnen. Jag åkte själv då pappan har satt klorna i en renovering av vår stugaltan som vi vill ha klar. Då går det lättast och snabbast om vi håller oss borta ett tag.
Förväntningarna var stora och det började ganska bra, vi åt glass och kände in all stämning, allt folk och härliga dofter från all mat. Musik här och var och vi hade förberett oss med hörselskydd som de använde båda två. Dock tacklade storasyster av under konserten vi skulle se, ville inte dansa och inte titta. Här förstod jag att vi skulle varit med båda två då det blev väldigt svårt att uppfylla bådas helt olika önskningar. Lillasyster älskade det och hade säkert kunna stannat hela kvällen medans intrycken  blev för mycket för storasyster. Hon liksom kryper ihop och ser så sorgsen ut, obekväm. Och så kom regnet igen och vi bestämde oss för att bryta upp.
Roligt så länge det varade, jag ännu en erfarenhet rikare.

Gott umgänge som man kan va sig själv med och som vet lite hur vi funkar. Bara det är guld värt.
Vi avslutade hemma hos oss med pizza till kvällsmat, barn som lekte och trivdes.
Det är något som jag gillar mest med sommarlov, det bjuder in till härliga spontanträffar.

 

 Midsommar när den är som bäst!

 Sommarlovsbarn!

 Vi mumsar på goda bär nästan varje dag. Tänk att blåbären redan börjat komma.

Farväl Skogsdungen!

Just nu sitter jag i stugan och har påbörjat första delen av semestern. Rätta känslan har inte riktigt infunnit sig än men jag hoppas den gör det snart. Det är en välbehövlig vila som ska hjälpa mig att sortera allt tillbaka på sin plats. Ganska stressiga dagar det senaste och jag har varit sliten igen. Känslan att inte hinna med förföljer mig och är en riktig energitjuv. Och jag upplever mig själv som att bli mer och mer tafatt och få mindre saker gjort än förut, något jag verkligen ogillar hos mig själv ( och även andra för den delen).

Och idag sade vi farväl till storasysters förskola. Tömde fack och lådor, kläder, kort ja allt som hon satt sin prägel på. Vi köpte en varsin present till de två som följt med henne alla de år hon varit där och som vi haft stadig kontakt med. Och ärligt talat så känns det riktigt skitjobbigt. Hon känns mer redo än mig och det är ju bra. Som hon själv säger: Att jag är en  stor flicka nu som ska börja skolan.
Jag är nog mest rädd att lämna den trygghet vi byggt upp och som fungerat väl för henne.
Rädd för att tappa allt det där och inte kunna ge henne det igen. Tårarna rann på mig när jag gick över gården, kramade och önskade glad sommar till de andra pedagogerna. De har sett det hundratals andra gånger och lade sina huvuden på sned och kramade om mig igenkännande och förstående. Vi går en ny tid till mötes.
Lillasyster går ju kvar på andra sidan gården så vi ses ju igen och det blir inte ett så definitivt avsked.

Det småregnar här och vi har tänt en brasa. Jag dricker ett glas rosé och ska måla naglarna. Imorgon är det midsommarafton och vi har två tjejer som ser mycket fram emot det. Det har blivit en fin tradition för både små och stora.
Hoppas ni får en mysig dag ni med.

 

 

 

Vägs Ände!

Så kom den där dagen som jag tjatade mig till. Som jag förtvivlad, gråtande krävde skulle bli av nu och inte sen. Och som jag laddade för och planerade in i minsta detalj. Frågor, svar och vår berättelse. Handlingsplaner och journaler från logoped och BUP. Allt skulle stickas under näsan på dem och visa vad som gäller.
Och igår var den dagen. En dag som jag tyckte kröp fram tills det var dags och som jag inte alls kände för. All förberedelse var som bortblåst och jag kände mig så svag och oförberedd.

Vi samlades i ett konferensrum på skolan. Jag och Henrik, nuvarande pedagog och förskolechefen, blivande läraren, specialpedagog och rektorn. Jag måste säga att det gick bra, vi lämnade över allt vi har på henne, papper och våra berättelser och erfarenheter. Hennes pedagog skötte sig riktigt snyggt och var noggrann och bestämd när hon berättade om hur de jobbade med henne, vad hon behöver och vilka signaler hon ger i olika aktiviter och vad som är viktigt att uppmärksamma som pedagog när man är med henne.
Själv hittade jag inte riktigt orden och allt jag planerat att säga fick jag inte ur mig. Jag känner mig inte riktigt tillfreds men kanske jag aldrig kommer känna det fullständiga lugnet inombords. All planering kring personal sker under sommaren och de gav såklart inga klara besked. Men jag
måste tro att de tar hand om henne på det sätt just hon behöver, att de vill ge henne samma möjligheter som alla andra barn på skolan. Jag måste tro att de vill henne väl.

Nu har vi gjort vad vi kan, vi har berättat och gett underlag för vad hon behöver. Vi har kommit till den här vägens slut och nu måste jag luta mig tillbaka en stund. Vila och vänta på vart de nya vägarna för oss.
Ett nytt kapitel kommer i sinom tid att börja för oss och framför allt för henne. Fyra dagar kvar på sin avdelning sen blir det ett långt och skönt sommarlov. Jag är också redo för sommarlov och ser fram emot att sluta brottas med klockan och måsten. Umgås mer spontant med nära och kära och lägga allt som oroar långt bak.